110127-110128 Hur många här inne har spelat fotboll med en munk dagen efter ni tappade eran telefon i toaletten på 2100m höjd? Räck upp en hand!

Igår bestämde jag mig efter mycket velande för att följa med Artus på en 2-dagars trekkingtur runt Inle Lake, det ångrar jag verkligen inte just nu. Det har varit två fantastiska dagar tillsammans med Artus samt guiderna Oo och Win och alla andra vi har träffat på vägen.

Eftersom att Nyaungshwe där vi startade trekkingen ligger på 900m höjd och byn Yin Pya som vi skulle sova i ligger på 2400m höjd så bestod första dagen av mestadels vandring uppför berget. Det är ungefär samma höjdskillnad, 1200m, och sträcka, 15km, som att gå fån Kebnekaise fjällstation till Kebnekaises sydtopp, skillnaderna här är att man kan sova på toppen, det är inte minusgrader och snö, det regnar inte och vi hade inte så förbannat mycket packning. Vi började våran tur med att hälsa på en munk som bor ensam i en liten grotta, efteråt fick vi veta att han inte bodde ensam utan med fyra ormar, där vi blev bjudna på té och nötter. Det var riktigt kul att se hur han levde och att försöka prata med honom vilket inte gick eftersom att han inte kunde engelska och våran burmesiska sträcker sig till hej och tack.

Vi fortsatte vandringen uppför och stannade till i en by för att äta lunch, Oo som tidigare jobbat på en restaurang stod för matlagningen i en av lärarnas hus som låg precis intill en skola. Alla barnen var som vanligt väldigt nyfikna på utomjordingarna som kommit på besök, jag och Artus, och smög runt oss och fnissade. Lunchen var riktigt god och vi fortsatte efter 2 timmars paus vår vandring, Artus höll ett riktigt bra tempo så att guiderna höll på att inte hänga med även om de vandrar i bergen varje vecka.

Vi kom efter att ha gått förbi ytterligare en skola fram till monastaryt som skulle vara vårat tillhåll för natten, monastary är det hus som munkarna bor i. Vi träffade stormunken som berättade hur svårt det är att vara munk i bergen, just nu är det bara han själv och 3 andra munkar som bor tillsammans. De flesta andra byborna vill inte vara munkar utan ser ingen framtid och dricker istället en hel del alkohol medan de är ute på fälten och jobbar. Vi vandrade runt i byn innan det var dags att titta på solnedgången, tyvärr stod det ett annat berg i vägen så det var inte mycket att se. Vidare till middagen som vi åt inne hos stormunken samtidigt som han mediterade, eftersom att de inte har elektrisitet och solen hade gått ner så fick vi levande ljus på bordet.

Middagen var fantastisk, kyckling med potatis i curry samt tomatsallad, tydligen ska man kunna hitta världens godaste tomater här i Burma/Myanmar pga mikroklimatet. Detta klimat gör även att många olika saker kan odlas, bl a socker, tomat, papaya, mango, pumpa, clemetin, avokado, lime, ärtor, vindruvor, jordgubbar, havre, ris och gräslök. Eftersom att det var kallt, mörkt och vi var trötta så skulle vi gå och lägga oss men först behövdes ett besök på toaletten. Det var svårt att se något så jag tog fram min telefon som även agerar ficklampa, köpt i Vietnam, för att kunna se något. Jag hann aldrig reagera innan ljuset försvann ner i röret som fanns från det hål i golvet som agerade toalett. Tur att telefonen inte var så dyr.

Frukosten serverades på gräset framför monastaryt, återigen på ett lågt bord stående på bambumattan som används som sittplats. Toast, ägg, avokado och clemetiner serverades samtidigt som morgonsolen värmde oss efter den riktigt kalla natten. Vi tog det lugn samt pratade med stormunken som pratade om donationer och vi fick skriva i hans bok, jag var den första svensken som skrev och det fanns texter från 1996 fram till idag. Vi donerade lite pengar och begav oss sedan nedför bergen igen, första stoppet blev efter ett par hundra meter, vid en skola. I det ena klassrummet satt det en klass och lärde sig burmesiska medan killarna i klassrummet bredvid övade dans medan tjejerna stod och tittade på och skrattade. Jag började fundera över syftet med att ge dessa barn en dator som det finns de organisationer i världen som försöker göra, en dator skulle inte göra deras liv bättre här, de behöver läsböcker, skrivböcker och pennor. Vi fortsatte och stannade till vid monastaryt i nästa by, hör bor det bara tre munkar, en av dessa ville spela fotboll så vi ägnade en timme åt trixande innan vi begav oss vidare.

Lunch blev det i nästa monastary, där pågick det samtidigt tävlingar mellan elever och föräldrar från 3 olika skolor i byn, detta sker en dag per år, så vi stannade och tittade på dragkamperna som pågick medan vi var på plats. Vi åt ytterligare en god lunch, tänk på att guiderna burit omkring all den maten som de sedan har lagat till oss. 3 avokador, 10 clemetiner, 2 ägg, 10 toast, 3 lime, 3 sorters kakor, 2l vatten, tomater, blomkål, ärtor, peppar, nudlar, ris, kyckling, potatis, lök och annat, och det är bara till oss, sen har de haft sin egna mat och dryck också. Sista biten på vägen hem var ganska lång med bara vandrande lätt nedför, vi stannade till vid en vingård och vintillverkare men tittade varken på vintillverkningen eller deltog i vinprovningen.

Vi avslutade dagen lugnt med varsin dator i varsin säng innan vi åt middag på guest houset, kokt fisk som var riktigt god.