Bloggens sista inlägg kommer innehålla statistik samt namn på saker som jag har gillat och ogillat under min resa i Sydostasien mellan den 4 oktober 2010 och den 25 april 2011.
Antal veckor: 29st
Antal dagar: 203st
Antal besökta länder: 10st
Antal olika sovplatser: 77st
Antal flygresor(totalt): 22st
Antal bussresor: oräknebart
Antal passtämplar: 42st
Antal stygn på kroppen: 12st
Antal stranddagar: Ungefär 35st
Antal dagar med tungt regn: 3st
Antal välkomst-sms från mobiloperatören 3: 37st
Antal blogginlägg: 221st
Bästa staden: Luang Prabang, Laos
Bästa upplevelsen med djur: Att simma med valhajar i Filippinerna
Bästa upplevelsen med barn: Utanför Mandalay, Myanmar
Bästa naturupplevelsen: Kinabatangan, Borneo, Malaysia
Bästa naturupplevelsen(igen): Halong bay, Vietnam
Bästa båtresan: Från Huay Xai till Luang Prabang, Laos
Bästa festen: Kinky pinky på Grabbarna Grus i Phuket, Thailand
Bästa shoppingen: Bandung, Indonesien
Bästa stranden: Boracay, Filippinerna
Bästa tempelupplevelsen: Bagan, Myanmar
Bästa långbussarna: Singapore till Malaysia
Bästa karaoken: Bandung, Indonesien
Bästa soluppgången: Angkor Wat, Kambodja
Bästa solnedgången: Bagan, Myanmar
Bästa guiden: Abul, Bandung, Indonesien
Godaste maten: Thailand
Godaste fisk och skaldjuren: Kota Kinabalu, Borneo, Malaysia
Godaste curryn: Nha Trang, Vietnam
Godaste Phad Thaien: Stranden på Ban Phe, Thailand
Godaste pepparn: Kep, Kambodja
Godaste drycken: Advokadojuice
Godaste ölen: Tsing Tao
Sämsta staden: Manila
Sämsta båtresan: Från Langkawi, Malaysia till Satun, Thailand
Sämsta festen: Kuching, Borneo, Malaysia
Sämsta stranden: Kep, Kambodja
Sämsta tempelupplevelsen: Garut, Indonesien
Sämsta långbussarna: Myanmar
Sämsta karaoken: Boracay, Filippinerna
Sämsta solnedgången: I bergen vid Inle Lake, Myanmar
Snällaste och trevligaste människorna: Myanmar
Billigaste ölen: Sihanoukville, Kambodja
Längsta bussresan: 20h
Otrevligaste människorna: Vietnam
Värsta bussresan: Från Bagan till Inle Lake, Myanmar
Dyraste ölen: Singapore
Smaklösaste maten: Filippinerna
Konstigaste maträtten: Orm, Vietnam
Konstigaste drycken: Ormblod blandat med vodka, Nha Trang, Vietnam
Äckligaste medpassageraren: Tanten i Hue som åt kycklingembryo på bussen, Vietnam
Annan speciell upplevelse: Bolaven Platau, Laos
Hemskaste historiska platsen: Killing Fields och S-21, Kambodja
Platsen jag mest av allt skulle vilja se men har missat: Bali, Indonesien
Det jag mest av allt skulle vilja göra igen: Tubing, Laos
Låten som kommer påminna mig om sydostasien 2010/2011: Daniel Adams-Ray – Gubben i Lådan
Tack för att ni har läst denna blogg som från en början var menad för mig själv och min släkt med som jag har hört läst från andra personer. Jag vill ursäkta för att det har varit lite lite bilder i bloggen men massor av bilder finns på Facebook och jag kanske kommer med ett bildinlägg senare under veckan.
Category Archives: Laos
Sista inlägget
Laos sammanfattning
Nu när vi har lämnat Laos så vill jag sammanfatta min bild av landet i ett eget inlägg, alla tidigare inlägg har varit enskilda dagar men detta får tre veckor. Jag har trivts riktigt bra i Laos, jag kan bara rekomendera de som funderar på att åka hit att göra det. Det är inte så mycket festande(förutom Vang Vieng) men det finns oerhört mycket att se och uppleva, människorna är underbara och riktigt snälla, de försöker att lösa allt åt en även om de ofast har lite svårt med engelskan. Jag ska försöka samla ihop mina favoriter i detta inlägget, Laos har satt en hel del spår, både i hjärnan, hjärtat och fysiskt.
Jag kommer aldrig att glömma alla de små barnen som håller sin mammas hand och tittar på oss som om vi skulle vara utomjordingar. Barnens blickar när de får pennor eller vatten och de ledsamma blickarna på de barn som vi inte lyckats ge någonting till. De flesta verkar gå i skolor vilket är glädjande även om kvalitén varierar kraftigt från små skjul utan väggar till ordentliga byggnader i betong.
Alla de höga och gröna bergen i norr som börjar i floderna, där vi sakta glidit fram i olika rangliga typer av båtar, och slutar uppe bland molnen. Atmosfären och den lugna stämningen som finns framförallt Luang Prabang men även Don Det och Muang Ngoi, eller egentligen i hela landet.
Även om det är ett ganska vagt minne av olika anledningar så kommer jag självklart att minnas Vang Vieng, en dag med Tubing satte spår både psykiskt och fysiskt.
De människorna jag har mött, både backpackers och laoiter, kvinnan som lagade riktigt god mat i Luang Prabang, Pablo och Gilbert som vi badade i vattenfallet utanför Luang Prabang med som jag har lite mailkontakt med. Cammy, Jenny, James och de andra som var med och hjälpte mig i Vang Vieng, den skrattande mannen som hade guesthouset i Champasak. Jeanette som vi träffade så fort vi kom in i Laos och sedan tillbringade två dagar på mekongfloden med, henne träffade vi igen på Don Det. Alla olika Buddhor som vi sett i olika formen runt om i landet och alla orangeklädda munkarna.
Av alla de intryck som jag fått de senaste tre veckorna så är det jag kommer att minnas mest från Laos är alla barn och vuxna som säger ”Sabaai Dii” med ett stort leende och som skiner upp som solar när man svarar med ”Sabaai Dii” och ett leende 
Från Laos till Vietnam
Haha! Det kändes nästan som ett skämt när det kom in en buss på busstationen i Pakse i morse, innan bussen ens saktat in så sprang en kille ut, pekade på oss och ropade Hue!? Hue!? Hue!? Det har gått nästan exakt tre veckor sedan vi kom över gränsen från Thailand i nordväst, nu ska vi ut från Laos i sydost och ingen i landet har tidigare haft sånt tempo. Innan vi ens reagerat så var vi och våra väskor inpackade i bussen.
Bussen som ser ut att vara från 80-talet är full med Vietnameser med munskydd, den skulle ha AC vilket i det här landet betyder att man kör med öppna fönster och dörrar. Chaffören tutar så fort han ska köra om någon eller när det står kor, getter, grisar eller bufflar på vägen, vilket är ett par gånger per minut. Bussen såg full ut innan vi hoppade på men vi stannar ändå på vägen för att plocka upp passagerare som får sitta på små röda pallar i mittgången, det spelas inhemsk musik på hög volym som överröstar min iPod. Jag sitter bredvid en vietnamesisk kille som ser ut att vara 18, tyvärr kan han inte ett ord engelska vilket gör att det enda vi kommit fram till är alla vi båda ska till Huê. Nyss hoppade polisen på för att kolla igenom kartonger och väskor med oss västlänningar brydde de sig inte om.
Tyvärr blir min förstra träff med Vietnam en flopp, runt gränsen gjorde vi flertalet folk för att passagerarna skulle kunna växla pengar och när vi kom till gränsen så fick vi inte 30 dagars visum från ankomstdagen som vi blivit lovade i Vientiane, utan vi får 30 dagar från den dag som visumansökningen gjordes. Detta betyder att vi behöver lämna Vietnam senast 19 november istället för 26. Om det är vietnameserna vid gränsen eller tjejen på resebyrån i Laos som lurat oss vet jag inte. Så fort vi tog oss över gränsen så började det regna och vi blev sedan nästan kastade av bussen strax utanför Huê i regn och mörker. Den dåliga starten vände snabbt om när vi fick träffa lite vietnameser, efter att vi gått åt fel håll en stund så ringer en butiksägare en taxi åt oss, den riktigt trevliga chaffören körde oss till det guesthouset vi ville bo på, ringde upp dem och det kom ut en kille med paraply och bar in våra väskor. Tyvärr hade de bara ett trebäddsrum ledigt vilket gjorde att vi ville leta upp något annat, då kommer ägaren till hotellet mitt emot över och vill att vi ska titta på deras rum. Så för 10$(200 000Dong, 67SEK) så bor jag nu i ett riktigt fräscht rum med badkar, varmvatten med högt tryck, stor balkong, WiFi(som tyvärr bara fungerar på balkongen och trappuppgången), TV och AC, det finns dessutom pool.
Det märktes snabbt att Vietnam är mer utvecklat än Laos, på 200 meters gata finns det runt 20 uttagsautomater, så många har jag inte sett i hela Laos. Det finns riktigt stora hotell och vi hittade DMZ-bar som gör reklam för sitt halloweenfirande och försäljarna är betydligt mycket mer påstridiga.
Bolaven Plateau
En sak som jag har stört mig otroligt mycket på under dessa veckorna i Laos är deras användande av plastpåsar, eller av plast i allmänhet, allt är extra inpackat i plast. Det är nästan som att det är en statussymbol om de packar ner vad man än köper i en liten plastpåse eller plastar in korken på vattenflaskan, varje äpple är skyddat med plast, alla får plastpåsar på bussen som de inte använder utan bara slänger. Denna plast slängs sedan på marken då de inte har något fungerande system med papperskorgar och att de verkar tro att platsen bryts ner lika lätt som bananlöven som de använde förr. Tittar man längs vägen och längs floden så ligger det plast, till och med ute i en av de små byarna som vi besökte på trekkingen utanför Muang Ngoi lågt det plast överallt. Någon borde komma hit och tala om hur de ska hantera sitt skräp.
Idag, den 25 oktober, har vi varit på en riktigt bra guidad tur på Bolaven Plateau, vi har sett tre olika vattenfall både höga och breda, besökt två stycken minoritetsbyar, ett kaffeplantage, ett teplantage och kört igenom ett område med gummiträd. Det är riktigt intressant att se hur de bor i de olika byarna, att de kan bo som de gör, t ex så behöver alla hus av bambu byggas om var tioende år. Jag har varit dålig på att ha med mig pennor att ge till barnen i de olika byarna, så i den första byn vi besökte gav jag bort min vattenflaska till en liten flicka. Det är så härligt att se glädjen när de får någonting, det räcker med lite vatten. Vi har sett den första bombkratern under resan, överhuvudtaget så har vi sett lite av kriget och bomberna som drabbat landet förutom i Muang Ngoi där de stod uppställda runt om i byn. Jag åt något dåligt i morse så efter att vi kom hem från den guidade turen så har jag bara legat inne i sängen och laddat inför morgondagens bussresa till Huê i Vietnam.
Pakse dag 2
24 oktober 2010
Det är klarblå himmel och långt över 30 grader i skuggan men när man tittar på de som går runt på gatorna så skulle man kunna tro att det regnar. Alla har nämligen sina knep för att skydda sig mot solen, många går runt med paraply, en del med rishattar, andra bär omkring på en kartongbit eller lyfter upp jackan för att få skugga. De flesta har samtidigt en tjock långärmad tröja, jeans och skor när jag själv går runt i ett par flipflop, t-shirt och shorts.
Det som alla har pratat om den senaste veckan har nu ägt rum, det årliga båtracet Bun Nam. Som vi har förstått det så går det ut på att paddla sig fram på vattnet från startlinjen till mållinjen, ca 1km, det låter hur simpelt som helt. De olika byarna ställer upp med lag i olika klasser, någon klass är långa båtar med 30 personer och en annan är mindre båtar med 6 personer i besättningen. En person skriker ut order, några i besättningen sitter ner och paddlar och andra står upp, detta har vi inte riktigt förstått ännu då de som står upp paddlar väldigt tafatt och ser inte ut att tillföra något. Det visade sig också att ett av de lagen där samtliga i besättningen satt ner tog hem segern, något att tänka på för de andra lagen nästa år.
Eftersom att Laos är ett av världens 20 fattigaste länder så får de en hel del bistånd, både från andra länder och från organisationer. Här i Pakse är det ganska tydligt, det finns tre stycken broar som går över de två floderna som omringar staden, broarna heter Ryska bron, Japanska bron och Franska bron då de är byggda av dessa olika länder. Vi har flera gånger gått förbi en lekplats som är delfinansierad av franska ambassaden, i Luang Prabang ligger Lao-China friendship hospital. Vat Phu Champasak(världsarvet) restaureras av Indierna och i Muang Ngoi så har Rädda Barnen UK varit med och byggt skolan. FN, UNICEF, UNDP, WHO och andra organisationer syns lite här och var runt om i landet, många av de mindre broarna i landet är byggda av japanerna och vägarna av kineserna.
Pakse dag 1
Planerna ändras fort, igår kväll satte vi oss ner och tittade på varför vi skulle åka till Attapeu som vi pratat om, vi kom snabbt fram till att det inte fanns någon anledning till att åka dit. Vi är ute efter att besöka Bolaven Plateau som är ett område på hög höjd där det odlas kaffebönor, bor minoritetsfolk och finns ett par höga vattenfall. Attapeu ligger på Bolaven Plateau precis som ett par andra byar gör. Allt kristalliserades när vi kom till Pakse och besökte en resebyrå, de anordnar en resa där vi får uppleva Bolaven Plateau på en dag, den resan kommer vi att göra på måndag.
Samma resebyrå ordnar även bussresor över till Vietnam, vi har tidigare tittat på Danang eftersom att det ligger närmast Attapeu men om vi åker från Pakse så kommer troligtvis Hué att bli vår första destination i Vietnam. Vi kommer då att åka från Laos på tisdag,, då har vi varit i Laos i nästan precis tre veckor, om någon vill åka till Laos i början på 2011 så säg till, jag kan tänka mig att ta några dagar till i bland annat Vang Vieng och Luang Prabang.
Dagen har bestått av en del transport, från Don Det där vi varit i två dygn till Ban Nakasang med båt, sedan med minibuss från Ban Nakasang till Pakse. Eftersom att det är så mycket festligheter i Pakse så hörde vi på vägen att det kan vara svårt att få rum att bo i, vi gick till ett hotell som visade sig vara fullt sedan runt hörnet till ett annat som hade två rum kvar, på våning 3 med höga trappsteg och en AC som droppar vatten, tyvärr finns där inte WiFi så det får bli internetcafe igen. Vi kommer inte orka leta nytt boende så vi blir kvar här tre nätter, jag kommer att sova gott inatt.
Vi begav oss ut för att titta på buddisternas firande av den 23 oktober, munkarna tänder en massa facklor på en båt som de sedan tar sig på ner för floden, barnen kastar smällare samtidigt som det skickas iväg små ljus på floden och upp i luften. Imorgon är det dags för en stor båttävling som vi har hört talas om mycket den senaste veckan och alla verkar se fram emot den.
Har lyckats få min inloggning till internetbanken spärrad..
Don Det
Det är riktigt jobbigt att cykla på steniga, gropiga och leriga stigar utan växlar, vi har cyklat runt två mil från där vi bor på norra Don Det längst ner till sydvästa Don Khon och sedan sydöstra innan vi tog oss norr ut igen. Intill Don Khon så ligger sydostasiens största vattenfall som vi besökte innan vi cyklade vidare till platsen där man kan se delfiner, där började en gång järnvägen på öarna, kvar står ett rostigt japanskt lok. Dessa två öarna har en gång använts för att frakta varor förbi de vattenfallen och forsarna som omringar öarna. Vi åt lunch och jag fick en riktigt god rätt med grön curry(Zenita: Den smakade bättre än nr 4).
Dagen började med att vi tog hjälp av erfarenheter från sjukvårdsutbildningen i lumpen från någon gång kring 1960 då Lennart tog bort de två stygnen jag haft i ryggen sedan i söndags. Det gick smärtfritt utan några problem.
Här i Laos firar man att regnperioden är slut när det är fullmåne i oktober, detta inträffar imorgon vilket gör att det är stora fester runtom i landet. Vi pratade med han som vi hyr våra rum av och han berättade att den största tillställningen i södra Laos äger rum i Pakse vilket gör att vi kommer att bege oss dit imorgon. Hur vi kommer dit har vi ännu inte bestämt, men han erbjöd sig att vi skulle kunna åka med honom och hans vänner dit men vi får se.
Inlägget blir ganska tråkigt men jag har ingen riktig inspiration.
4000 islands
Ytterligare en dag med resor, vi har nu begett oss söderut till Don Det, en av de 4000 öarna som ligger längst söderut i Laos vid gränsen till Kambodja. Det blev TukTuk, ”färja”, minibuss och båt för att komma hit, bild på ”färjan” ser ni här under. Naturligt borde vara att vi fortsätter in i Kambodja då det är ett av våra resmål men vi kommer när vi åker härifrån att åka tillbaka norrut till Pakse för att sen åka till staden Attapeu som ligger österut mot Vietnam.
Don Det är en mysig ö i sig, gatorna består av väl tilltrampad sand, vattnet är vid den här tiden på året brunt och tyvärr finns det ingen strand där man kan ligga och koppla av, det finns nästan bara bungalows, restauranger, resebyråer och cykeluthyrare. Men det är annorlunda att komma hit mot resten av Laos, det är lite mer turister, lite mer pubar och mycket lugnare och tystare.
Jag känner mig ganska trött, har bott på 5 olika ställen de senaste 7 nätterna och åkt långa transporter 4 av de senaste 6 dagarna, så jag har legat inne det mesta av eftermiddagen. Annika och Lennart gick en sväng runt ön, 4km söderut och 4km tillbaka igen, imorgon planerar vi att hyra cyklar för att ta oss till grannön Don Khon som ligger söderom. Där finns sydostasiens största vattenfall och lite annat att titta på. Eftersom att vi är på sluttampen i Laos så känns det som att vi bara väntar ut överfärden till Vietnam, södra Laos har inte alls imponerat på mig, det är ganska platt, långt mellan det som är vettigt att besöka och tråkiga kommunikationer.
Imorgon ska jag egentligen ta bort mina stygn, men det verkar inte finnas någon form av sjukstuga här så det får troligtvis vänta om det inte finns något apotek som kan hjälpa mig. Jag har varken sett något apotek eller någon bankomat ännu, det senare är lite av ett problem då jag är så van vid att alltid kunna ta ut pengar eller betala med kort, får lära mig att ha tillräckligt med kontanter i fortsättningen.
Champasak
I skrivande stund, den 20 oktober, har jag riktigt fin utsikt över mekongfloden från vårt guesthouse i Champasak.
Dagen har innehållit en hel del resande, först TukTuk till flygplatsen, sedan flyg från Vientiane till Pakse. Från flygplatsen i Pakse blev det minibuss för att komma till ”busstationen” som egentligen var morgonmarknaden därifrån en sangthaew sedan tog oss till vårt boende i Champasak. Efter lite lunch begav vi oss med en TukTuk till världsarvet Vat Phu, även kallat lilla Ankor Wat, jag skulle säga mini i jämförelse, där vi vandrade runt ett par timmar för att sedan ta samma TukTuk tillbaka.
Vi kunde ha brunnit upp när vi åkte sangthaewen då en av passagerarna var påväg att tända sin cigarett precis bredvid dieseldunken som en tant hade med sig.
Vid kl 18 så slocknade elen i byn men den kom tillbaka efter en timma, vi tog en promenad på den enda gatan men vände snabbt hem igen. Det enda här i närheten som är värt ett besök är Vat Phu. Imorgon åker vi minibuss och båt ner till 4000 islands och Don Det.
När jag och Rebecka satt och pratade med Steve som äger Aussie bar i Vang Vieng så berättade han för oss att en av hans anställda betalas av företaget som säljer ölen Tigerbeer och Namkhong. Han förklarade också att det är det som gör att hälften av alla barernas namnskyltar är likadana och gör reklam för Beerlao, de flesta små barerna hade utan detta inte haft råd med någon skylt alls.
Nu sitter vi på en ö som inte har WiFi utan bara internetcafé så nästa inlägg och bilder dröjer, kan inte skriva med dessa tangentbord..
Vad är tubing?
Idag har vi åkt ambulans, två gånger. Det är inte så farligt som det låter, vi var hos läkaren för att kolla så att Lennarts öga blivit bättre då synen fortfarande inte är helt okej. När vi skulle förflytta oss till ögonmottagningen så kom en ambulans och hämtade oss och körde oss till andra änden av sjukhuset. Läkaren kollade ögat, infektionen är borta men det får nog bli nya glasögon när han kommer tillbaka till Sverige. Efter besöket fick vi åka ambulans tillbaka till där vi startade för att kunna betala för besöket.
Mycket annat har inte hänt idag, vi har vandrat runt i Vientiane och tittat på tempel och deras triumfbåge. Flertalet gånger har ett par poliser tillsammans med ett par mörka bilar och ett par FN bilar kört förbi oss. Tydligen är det Helen Clark, Administratören för UNDP, hon är den tredje högst uppsatta inom FN och tidigare premiärminister på Nya Zeeland, som är på besök och skulle träffa premiärministern. Vi fick tillbaka våra pass idag med Vietnamesiska visum i så imorgon tar vi ett tidigt flyg ner till södra Laos där vi bland annat ska spendera några dagar bland de 4000 öarna innan vi beger oss till Danang i Vietnam 26e eller 28e Oktober. Hur det är med internet och annat där nere vet jag inte men jag återkommer när vi får internet. Eftersom att det inte hänt något mer så byter jag ämne.
Så, vad hände egentligen under tubingen och vad är tubing?
Tubing går ut på att man åker ner för en flod, å eller liknande i ett innerdäck från en lastbil. Detta har utvecklats och i Vang Vieng som egentligen bara är känt för sin tubing så åker man ungefär 2 km på floden som har runt 10 olika stopp med barer. Du kan åka rutschbana, spela lervolleyboll, leka öllekar eller åka ”swing” där du svingar dig ut i vattnet från en hög ställning i de olika barerna eller dricka drinkar ur ”buckets”, små hinkar. Jag ville testa på swingen, nästan alla andra gjorde det och tyckte att det var kul. Tjejen innan mig orkade inte hålla riktigt i handtaget så hon ramlade nästan rakt ner i vattnet. När jag svingade mig ut så lyckades jag släppa taget längst ut i änden vilket resulterade i att jag flög för långt och landade där det bara var runt två meter djupt. Som tur var böjde jag på benen och mina knän träffade botten på floden.
Jag tyckte inte att det var någon fara men en tjej som jobbar på ambulansen i något engelskspråkigt land hjälpte mig att tvätta såret. När jag sen lyckades halka på det hala trädäcket så slog jag ryggen i en stenmur, då tog den gamla laotiska tanten och tvättade det såret med LaoLao(riswhiskey) innan hon täckte det och sa åt mig att gå mellan barerna istället för att åka tube då vattnet innehåller så mycket bakterier. Så jag gick mellan barerna och bar med mig min ring och när vi kom till bar 6 så stod en TukTuk och väntade på oss eftersom att vi redan var sena tillbaka för att lämna tillbaka ringarna.