110421 Det är så mycket roligare att skriva blogginlägg när jag har allt färskt i huvudet, det blir mer innehållsrikt och jag får med alla detaljer. Jag steg upp kl 10 när klockan ringde efter 5 timmars sömn och började packa alla mina saker och gick och åt frukost, kl 12 tog jag en taxi till färjan. Innan dess väckte jag Elaine, Maire, Christina och Mariam för att säga hej då, de kom då på att de ha de 15 minuter kvar tills de skulle återlämna sina mopeder.
Jag hade ett dygn av transporter framför mig, taxi, färja, taxi, minibuss, buss/tåg, tuktuk/skytrain/taxi med två passkontoller däremellan. När jag kom till färjelägret så köpte jag min biljett till Thailand innan jag gick igenom passkontrollen ut ur Malaysia och hoppade på färjan. Det var den värsta båtresan under de här 7 månaderna och jag har haft många av väldigt varierande kvalité, en liten och trång färja med fönster som det inte gick att se någonting igenom samt massor med skrikande barn runtomkring mig.
Jag kom fram till Satun i södraste Thailand där jag fick nästa stämpel i passet innan jag fångades upp en av researrangör, jag trodde att jag gjorde en bra deal när jag fick skjuts hela vägen från färjelägret i Satun upp till Bangkok. Det visade sig dock att jag kunde spara en del pengar genom att själv åkt till busstationen och enkelt köpt biljetten för resten av resan där men all information jag läst har sagt att det inte går någon buss direkt till Bangkok från Satun vilket visade sig vara fel.
Jag vet inte hur jag lyckas men det verkar som att jag inte reser som alla andra backpackers, jag var återigen den enda västlänningen på färjan och sedan även på bussen till Bangkok precis som jag varit på så många andra resor. Dessutom är karaoken tillbaka på bussen nu när jag kommit tillbaka till Thailand, nästan så att jag saknar det, synd att de har så hög volym att det varken går att lyssna på sin egna musik, se film eller sova. Karaoken varvades även med djurfilmer och en dubbad film med Bruce Willis, vilken underhållning.