110419 Jag vaknar klockan 10 av att Elaine är uppe och rör på sig, det visade sig att hon precis stigit innanför dörren efter att ha vaknat upp ute på ön där vi festade igår. Hon lyckades lokalisera en kapten som kunde köra henne tillbaka till fastlandet. Maire var tillbaka sedan tidigare utan att jag noterat hennes närvaro.
Jag steg upp för att gå ner till stranden och få lite sol vilket det inte blev så mycket av igår, det slutade med att jag gick och la mig igen efter att ha försökt få i mig lite frukt. 14:30 vaknade jag igen, gick ner till stranden och fick lite mer sol innan jag gick tillbaka till rummet för att notera att rumskamraterna precis vaknat upp strax efter 17.
Det blev en lugn kväll där vi alla gick och la oss hyffsat tidigt, utom Dave då det skulle vara hans sista dag så han kom hem först kl 4.
Langkawi dag 3
Langkawi dag 2
110418 Jag har tyvärr inte hunnit med att göra några noteringar från idag så jag tar det ur minnet 4 dagar senare, kommer troligtvis att missa massor med kul saker.
Upp tidigt för att försöka få lite sol, tyvärr fastnade jag i allrummet på guesthouset och när jag väl kom ner till stranden så gick det inte lång tid innan det började regna. Istället gick jag Elaine och Maire till taxfree-butiken som finns här på ön för att inhandla dryck till kvällens fullmoon/island-party som arrangeras på en ö utanför Langkawi. Jag köpte lite andra nödvändigheter och på vägen tillbaka hittade jag även ett nytt halsband.
Vi gick hem för att ta det lugnt och värma upp inför kvällen, vi gick och åt middag och efter det ner till Babylon för att förfesta. Jag tror jag slutar här, men det var en riktigt bra fest med en hel del backpackers men även lokala, vi träffade bland annat två norrmän som vi hängde runt med. När jag var tillbaka tittade jag på klockan och noterade att den blivit 05:30, dags att sova, men vart höll mina rumskamrater hus?
Langkawi dag 1
110417 Resan som enligt internet skall ta 9 timmar och enligt bokningsbyrån ska ta 10 timmar slutade med att den tog 12 timmar så först kl 9 kom jag fram till Alor Setar. Från busstationen i Alor Setar går det ingen buss till Kuala Kedah, därifrån båten till Langkawi går, utan alla tyckte att jag skulle åka taxi. Jag ville inte åka taxi så tillslut visade de mig en buss som gick in till Alor Setar, därifrån kunde jag sedan ta en buss till färjan. Vid färjelägret kollade jag först tiden för nästa avgång, som var 10:30, 45 minuter senare, så jag gick och åt frukost innan det var dags att hoppa på färjan till Langkawi som tog 1h 45 min.
Jag var den enda västlänningen på färjan men när vi kom fram till Langkawi så anlände samtidigt färjan från Penang. Jag träffade två tjejer från Irland, Maire och Elaine som jag delade taxi med till Gecko guesthouse, det slutade även med att vi tog ett gemensamt rum för att få det så billigt som möjligt. Väl frame vid guesthouset så började det ösregna vilket höll i ett tag men det gjorde att vi mötte Miriam från England och Christina från Finland som vi sedan gick och åt lunch med.
Vi tog det lugnt och spelade kort innan vi begav oss för att äta middag och ta ett par öl, det slutade med att vi mötte Dave från England som bor i Singapore och vi gick ner till strandbaren Babylon där vi hängde resten av kvällen. Jag var trött efter den dåliga sömnen jag fått på nattbussen så jag gick hem tidigare än Elaine och Maira och råkade låsa dörren. Detta gjorde att de stod utanför dörren någon gång mitt i natten och bankade på dörren då de inte kunde lokalisera sin egna nyckel.
Sammanfattning Singapore
Återigen dags att sammanfatta ett land, denna gången ett land som bara består av en stor stad, nämligen Singapore. Jag vill tacka Kia och Daniel för att jag har fått bo hos dem och för att de fick mig att gå till läkaren för att titta på mitt finger igen. Jag vill även tacka för den svenska maten som jag blivit serverad, falukorv, pannkakor, kaviar, mörkt bröd och mycket annat.
En vistelse som jag hade tänkt skulle vara max en vecka slutade med att jag spenderade nästan 20 dagar i Singapore, med ett par pauser mellan sjukhusbesöken då jag passat på att se Malaysia. Det känns som att jag har gjort mycket i Singapore även om jag noterat en hel del saker som andra turister gör i Singapore men som jag inte har fått med. Däremot har jag gjort många saker som vanliga turister inte får vara med om, som att vara med i den kanadensiska skolan, besöka öarna utanför Singapore och se områden utanför centrum.
Singapore är ett dyrt land om man jämför med alla andra i sydostasien vilket gör att de turister som kommer hit bara brukar stanna två eller tre nätter. Jag är glad att jag har fått möjligheten att stanna längre då jag har kunnat slappna av och titta på saker i lugn och ro.
Jag har svårt att välja ut specifika höjdpunkter i Singapore men arkitekturen är värd att titta på precis som alla sportiga bilar som kör runt i staden.
Att sitta på Starbucks på Orchard Rd och titta på alla människor som vandrar förbi är riktigt kul, många Singaporeaner blandat med expats och ett fåtal västerländska turister.
I Singapore kan du hitta mat från alla hörn i asien vilket är väldigt kul, det är god mat som är tillagad på lokalt vis.
Jag har fått en väldigt bra helhetsbild av Singapore och känner mig mer som en expat än en turist, Singapore passar bra att bo i men det är inget land att turista i, mer än att det är kul att se kontrasten till resten av asien. Singapore känns som hemma.
Sista dagen i Singapore
110416 Det blev en lugn dag där jag packade, sorterade och laddade upp bilder till Facebook, jag sydde även fast de Indonesiska och Singaporeanska flaggorna på min väska, nu är det bara Brunei som saknas.
På eftermiddagen åkte jag med familjen till East Coast för att äta middag och se alla människor, kul och gott var det. Sedan fick jag skjuta till bussen där det var dags att säga hej då till alla och Singapore innan jag hoppade på bussen mot Langkawi i Malaysia. Det var bara jag och en annan passagerare på bussen och när vi kom till den västra gränsen till Malaysia så var det bara vi där, inte alls som gränsen man passerar när man åker österut.
Singapore igen
110415 Det var återigen dags att gå till terapeuten, ett sista besök, så jag steg upp förhållandevis tidigt och tog bussen dit. Efter besöket så gick jag och satte mig på Starbucks i väntan på min tid hos doktorn, även det sista besöket, ingen inflammation eller infektion är kvar men han är inte säker på att fingret kommer bli helt återställt men om det blir det så kan det ta 5 månader.
Lunchdags och jag tog bussen till ION Orchard där jag gick ner till fjärde våningen under marken för att komma till deras food court, gott även denna gången. Sedan tog jag MRT och buss ner till Marina Bay Sands som jag tänkte åka upp i men noterade att det var alldeles för dyrt så jag gick till den flytande fotbollsplanen och formel 1-banan. Jag tog sedan bussen från Raffles Hotell till Golden Mile Complex för att titta på busstiderna till Langkawi för imorgon. Bussen tillbaka till Bugis street där jag tittade på marknaden innan jag gick till elektronikköpcentumet Sim Lim. Jag hittade bland annat hörlurarna Plattan av det svenska företaget Urbanears, priserna va dock tyvärr samma som hemma på allt jag tittade på så det blev inget handlat. Sedan tog jag två bussar för att komma tillbaka till lägenheten, hela den här resan kostade totalt 15kr.
Jag bestämde mig för att ta bussen till Alor Setar imorgon kväll för att därifrån ta båten över till Langkawi. Jag åkte sedan buss, MRT och buss till östra delen av Singapore för att äta middag med Jossan och Malin samt några Singaporeaner. Vi åt och fick sedan en kort guidning med bil genom red light district här i Singapore innan jag blev avsläppt på MRT-stationen. Jag missade vagnen med 20 sekunder och fick ta nästa, när jag kom fram till busshållplatsen så var det 10 minuter kvar till sista bussen skulle gå, tyvärr har Singapore ingen riktig tidtabell så när tiden för sista bussen hade passerat 10 minuter så dök den upp.
Från Tioman till Singapore
110414 Började dagen med att äta en längre frukost tillsammans med Anita och Frank innan det var dags för mig och Frank att lämna Tioman, han skall åka till Melaka medan jag åker tillbaka till Singapore. Båten från Tioman gick kl 11:30 och den första bussen som passade mig avgick 15, det blev lite stressigt då jag behövde få i mig lunch, gå till busstationen samt köpa bussbiljett på 45 minuter men det löste sig fint. Bussen var inte alls lika bekväm som den från Singapore till Mersing men den kostade bara 25% av vad den bekväma bussen gjorde.
Det blev en ganska jobbig resa, när vi kom till Johor Bahru så skulle vi byta buss, den nya bussen körde till malaysiska passkontrollen och vi fick sedan hoppa på en ny buss. Denna bussen körde oss över bron till den singaporeanska passkontrollen och efter det var det återigen dags för en ny buss, denna körde dock bara ett par kilometer in i Singapore innan den släppte av mig på en MRT-station. Härifrån tog jag MRTn en bit innan jag gjorde en chansning och hoppade av för att hitta en buss som går förbi lägenheten vilket jag turligt nog gjorde.
Det blev en lättare middag innan jag började titta på vart jag ska åka på lördag, jag vill gärna till Langkawi men hur jag tar mig dit är frågan, buss och flyg, buss och båt, flyg och båt eller bara flyg. Alternativen är många, restiderna och priserna också så jag lyckades inte riktigt bestämma mig men det lutar mot att det blir buss och båt. Jag bokade även mitt flyg mellan London och Köpenhamn där priet hade dubblats sedan jag tittade senast men det blir iaf två nätter i London innan jag den 27e flyger till Köpenhamn.
Tioman dag 5
110413 Onsdagen den 13 april 2011 blev för mig åter en slapp dag på stranden, jag gick upp i lagom tid och åt frukost med Frank eftersom att Anita var ute och dök. Jag låg på stranden, utan att bli biten av sandloppor, ett tag för att bygga på färgen innan jag kommer hem, det är ju bara 11 dagar kvar tills jag lämnar sydostasien.
Vi tittade på solnedgången tillsammans med varsin öl på kvällen innan vi åt middag, denna gången åt jag räkor medan Frank och Anita åt fisk. Riktigt gott även denna gången, det är en riktigt bra kock på den restaurangen. Vi gick vidare till strandens pub, Frank var trött och begav sig ganska snart hemåt medan jag och Anita satt och pratade tills klockan blev halv ett.
På Tioman har det under tiden vi har varit här befunnit sig en hel del svenskar, vart jag än befinner så hör jag svenskar som pratar med varandra vilket är intressant för det har inte varit så mycket turister här.
Skrev jag att Tioman är en ö för dykare? Jag noterade detta första dagen och funderade på om jag skulle ta dykcertifikat, det blev tyvärr inte så då jag använde tiden till att vila på stranden istället.
Som lite kuriosa kan jag säga att Expedition Robinsson spelades in här utanför Tioman från 1997 fram till 2004 eller hur länge de nu visade det.
Tioman dag 4
110412 Återigen en lugn morgon, Frank var ute och dök medan jag, C och Anita spelade kort och slappade i hammockarna fram tills dess att det var dags för C att åka vidare. Först till Kuala Lumpur och sedan vidare till London där hon bor efter mer ön fyra månader på resande fot. Det blev middag med bläckfisk igen och en lugn kväll då alla var trötta efter att ha dykt eller inte gjort någonting.
Tioman dag 3
110411 C och Anita passade på att dyka även idag så jag åt frukost med Frank, vi pratade igår om att göra en liten trekkingtur, som ska ta 45 minuter, till Monkey Beach, en helt öde strand. Vi började trekkingen alldeles försent och det var väldigt varmt att vandra upp för berget och ner på andra sidan, det tog oss kanske 1,5h men när vi kom fram insåg vi att det var värt det. Vi snorklade i två timmar, tyvärr var det mest döda koraller och lite småfisk men ju längre vi kom ut från bukten ju finare blev det. Vi gjorde trekkingen tillbaka på 45 minuter där vi mötte en grupp apor på vägen, när vi kom tillbaka mötte vi upp med Antita och C för att äta middag.
Denna gången blev det tonfisk och öl, vi gick sedan till en restaurang som visar filmer varje kväll, vi såg film samtidigt som vi satt och pratade. Frank ska upp och dyka imorgon och gick hem tidigt medan vi andra tre följde med de som var kvar på restaurangen, två svenskar, en norska, en holländska och en malay till den enda puben som finns på stranden. Det är det enda stället som stänger efter klockan 22 och när vi gick därifrån halv två hade de redan stängt för en halvtimma sedan.
Vi kom under kvällen fram till att jag, Anita och C bott på samma guesthouse i Melaka.