Det finns så mycket att säga om Vietnam att jag inte riktigt vet vart jag ska börja, det är så stora skillnader från plats till plats i landet. Människorna är så olika, naturen är så olika, kulturen är så olika och maten är olika, man behöver åka igenom hela landet för att få se hur det är, det är precis samma sak i Sverige.
Vi kom till Vietnam för 22 dagar sedan och trodde att de 23 dagarna vi hade på oss i landet skulle vara för få. Det skulle de också ha varit om det inte varit så dåligt väder som det har varit i centrala delarna av Vietnam. Vi missade delar av Hue, vi missade bland annat Hoi An och Mui Ne, jag missade även Ho Chi Minh City(Saigon) medvetet för att få vila upp mig några dagar. Det ångrar jag verkligen inte att jag gjorde, jag hade en grym vecka i Nha Trang och träffade mycket roligt folk, bland annat Jenny och Cammy från Vang Vieng och Martin och Julie. Tack alla!
Jag kommer hela tiden tillbaka till att göra en jämförelse med Laos eftersom att det var det första landet som jag reste runt i som backpacker. Men länderna är både väldigt olika och väldigt lika på samma gång. Laos är påväg åt samma håll som Vietnam men ligger flera år efter i utvecklingen och Vietnam är mycket hetsigare och stressigare. Jag kommer att göra som jag gjorde i sammanfattningen av Laos att lista det jag saker som jag absolut inte kommer att glömma. Det har inte blivit så mycket krigshistoria som jag från början trodde att det skulle bli, ett museum i Hanoi och den demilitariserade zonen är allt jag har sett av alla krig som har drabbat landet.
Halong bay! Det borde räcka där, det är enormt, vackert, häftigt och måste upplevas i verkligheten för att man ska förstå hur fantastiskt det är. Alla de kalkstensbergen som sticker rakt upp i vattnet, vissa av dem över 100 meter.
De snälla vietnameserna, det bor många människor i Vietnam, vissa är idioter och andra försöker lösa allt åt än även om de inte förstår vad man säger.
Nha Trang får även det en punkt för sig, att få umgås med Robin, Filip, Viktor, Conan, Rego och alla andra under en vecka var helt fantastiskt.
Mekongdeltat är även det en helt underbar plats som måste upplevas för att man skall förstå det. Att åka runt i en liten ranglig båt i lugnet inne på små åar som nästan är igenväxta med palmer och andra växter är i en klass för sig.
Tack för den här tiden Vietnam, bli inte förvånad om jag kommer tillbaka, kanske redan i Januari.
Tag Archives: DMZ
Vietnam sammanfattning
Foton från DMZ till Mekongdeltat via Nha Trang
Eftersom att det den senaste tiden har varit väldigt få foton här så tänkte jag passa på att samla foton från DMZ tills idag.
DMZ
När jag i morse kl 6 vaknade upp på ett tåg i Vietnam och regnet öste ner på utsidan så var jag väldigt ovetande om vad dagen dolde. Det visade sig att det inte var 45 minuter kvar till vi var framme i Dong Ha som planerat utan 3 timmar och 45 minuter. När vi hoppade av i Dong Ha kring kl 10 så var jag även då ovetande om vad som skulle ske. Jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle sitta på en minibuss några timmar senare med en vietnamesisk tant som ser helt galen ut, har illröda läppar och äter ett kokt ägg med en okläckt kyckling i som om det var helt naturligt. För min del blir det troligtvis inga ägg på ett tag.
Turligt nog så träffade vi på en påstridig guide på tågstationen som ville guida oss runt den demilitariserade zonen, han tog sin uppgift på fullaste allvar och var riktigt duktig. Eftersom att ingen av oss är jätteintresserad av krigshistoria så var turen lite som en ”när man ändå är här så ska man se det”-tur.
Vi besökte en av de många gravplatserna som finns i området, på denna gravplats ligger runt 2500 nordvietnameser begravda och det hittas fortfarande stupade soldater som begravs här, så kallade MIA’s. Eftersom att vietnameserna inte använde sig av dogtags under vietnamkriget och det tidigare inte har funnits något bra sätt att identifiera avlidna så är det bara ett fåtal av gravstenarna som har namn inristade, flera av dessa vietnameser blev aldrig äldre än 20. På de flesta stenarna står det istället ”Chua Biet Ten” som är vietnamesiska för ”Okänt Namn”, på samtliga stenar är det även inristat ”Liet Sy” som blir översatt till ”Martyr”.
Vi fortsatte till något minnesmonument innan vi gick över den gamla bron över floden Ben Hai som tidigare agerade gränsstation. Bron som då var målad röd på den norra sidan och gul på den södra med en vit skiljelinje på mitten blev bombad av amerikanerna och har återuppbyggts som symbol för kriget. Efter ett besök på museet vid gränsen så begav vi oss till Vinh Moc-tunnlarna.
Vinh Moc-tunnlarna består av ett 3km långt tunnelsystem där runt 60 vietnamesiska familjer bodde under 6 år för att skydda sig från amerikanerna. Tunnlarna är byggda i olika lager, vissa 10 meter under jorden medan andra är 30 meter ner, under de 6 åren som familjerna bodde här så föddes 17 barn nere i mörkret. Av dessa barn så bor fortfarande flera av dem kvar i området kring eller i byn.
Vi stod över att åka och titta på den amerikanska basen Khe Sanh och begav oss istället med den beryktade minibussen till Hue som även den här gången välkomnar oss med regn.
Bilden ovan är tagen efter att USA släppt bomber kring floden Ben Hai, alla hålen är bombkratrar.
Hanoi dag 4
Nu ligger jag på nattåget söderut från Hanoi till den lilla vildavästernbyn Dong Ha, den sträckan tar nästan 12 timmar men om man vill ta sig hela vägen ner till Saigon som är slutstationen så tar resan runt 30 timmar. Det ser nästan precis likadant ut som på SJs nattåg till norrland. Det skakar mer på tåget här än hemma men förhoppningsvis kan vi få ett par timmars sömn innan vi tidigt imorgon ska komma fram till vår destination. Varje gång chaffören bromsar in eller accelererar så hoppar hela tåget till och man håller på att flyga ur sängen, toaletten består av ett hål i golvet som går rakt ner på banvallen.
Mycket promenarade har det blivit även idag, mina ben är trötta och skulle behöva lite återhämtning men det går inte när man vill se landet man besöker. Vi har idag avslutat vårt besök i Hanoi med att följa Ho Chi Minh, vi besökte hans Mausoleum, hans hus och hans museum från utsidan. Innan det besökte vi militärhistoriska muséet där de visar mycket från det vi kallar Vietnamkriget(1972-1975) samt Indokinakriget(1953-1954). Det var en mjukstart inför morgondagens besök vid den demilitariserade zonen(DMZ).
Under åren 1946-1954 krigade den vietnamesiska motståndsrörelsen Vietminh mot Frankrike som tidigare varit kolonialmakt i landet. Vietnameserna ville bli självständigt och med ledning av Ho Chi Minh så lyckades man 1954 få fransmännen att kapitulera i slaget vid Dien Bien Phu i norra Vietnam. Efter kriget så delades Vietnam upp i nord och syd, man gjorde en gräns vid 17:e breddgraden, även kallad den demilitariserade zonen(DMZ).
Grunden till Vietnamkriget som ägde rum mellan 1959 och 1975 låg i just Indokinakriget där landet delades upp i två med DMZ som gräns. När fransmännen lämnade Vietnam så skrevs det på ett avtal om att hela landet skulle gå till val år 1956. Eftersom att den sydvietnamesiska presidenten Ngo Dinh Diem var så säker på att han skulle förlora valet mot motståndaren Ho Chi Minh så gick han 4 dagar innan valet skulle ägt rum ut och meddelade att han inte skulle delta. USA blev då rädda att hela sydostasien skulle bli kommunistiskt och trappade upp sina insatser i Vietnam. 1961 hade USA 1500 soldater i Vietnam och man 7 år senare hade man över 500 000 soldater stationerade i landet. Under Vietnamkriget så krigade nordvietnam och Södra Vietnams Nationella Befrielsefront(FNL) mot sydvietnam och USA, nordvietnam fick även stöd från bland annat Kina och Sovjetunionen.
Hue
Good morning V-I-E-T-N-A-M! ville jag skrika ut i morse, istället gick jag ner och gratulerade morfar Lennart som fyller 74.
Under första veckan i Laos läste jag boken ”Välkommen till Paradiset, reportage om turistindustrin” av Jennie Dielemans. Eftersom att regnet öste ner på utsidan och det står en hel del om Vietnam, lite om Huê och DMZ i boken så valde jag att börja dagen med att läsa de sidorna igen, det blir en helt annan grej att läsa det när man väl är på plats. Man känner igen namnen på gatorn, barerna, hotellen och caféerna som tas upp i boken, samtidigt är det lite skrämmande och tråkigt att det har blivit såhär turistanpassat, men jag kan inte klaga, jag är ju en del av det. Efter att ha kollat väderprognosen för de kommande dagarna i Huê så gick vi iväg och bokade flygbiljetter till Hanoi där vädret skall vara betydligt bättre, dit beger vi oss tidigt imorgon bitti. Eftersom att vi sedan ska ta oss söderut i Vietnam så kommer vi att komma tillbaka hit till Huê.
Dagen slutade med att Lennart bjöd sina födelsedagsgäster på trerätters middag och vin innan det blev en avslutande drink på välkända DMZ-bar. Tack! När vi lämnade restaurangen så regnade det och jag hade inga regnkläder med mig så personalen tog fram ett paraply och ville följa mig till hotellet. Tidigare på dagen var vi runt och tittade på den gamla kejsarstaden som Huê var under 1800-talet, en hel del står kvar, men en del förstördes under indokina-kriget.