När jag i morse kl 6 vaknade upp på ett tåg i Vietnam och regnet öste ner på utsidan så var jag väldigt ovetande om vad dagen dolde. Det visade sig att det inte var 45 minuter kvar till vi var framme i Dong Ha som planerat utan 3 timmar och 45 minuter. När vi hoppade av i Dong Ha kring kl 10 så var jag även då ovetande om vad som skulle ske. Jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle sitta på en minibuss några timmar senare med en vietnamesisk tant som ser helt galen ut, har illröda läppar och äter ett kokt ägg med en okläckt kyckling i som om det var helt naturligt. För min del blir det troligtvis inga ägg på ett tag.
Turligt nog så träffade vi på en påstridig guide på tågstationen som ville guida oss runt den demilitariserade zonen, han tog sin uppgift på fullaste allvar och var riktigt duktig. Eftersom att ingen av oss är jätteintresserad av krigshistoria så var turen lite som en ”när man ändå är här så ska man se det”-tur.
Vi besökte en av de många gravplatserna som finns i området, på denna gravplats ligger runt 2500 nordvietnameser begravda och det hittas fortfarande stupade soldater som begravs här, så kallade MIA’s. Eftersom att vietnameserna inte använde sig av dogtags under vietnamkriget och det tidigare inte har funnits något bra sätt att identifiera avlidna så är det bara ett fåtal av gravstenarna som har namn inristade, flera av dessa vietnameser blev aldrig äldre än 20. På de flesta stenarna står det istället ”Chua Biet Ten” som är vietnamesiska för ”Okänt Namn”, på samtliga stenar är det även inristat ”Liet Sy” som blir översatt till ”Martyr”.
Vi fortsatte till något minnesmonument innan vi gick över den gamla bron över floden Ben Hai som tidigare agerade gränsstation. Bron som då var målad röd på den norra sidan och gul på den södra med en vit skiljelinje på mitten blev bombad av amerikanerna och har återuppbyggts som symbol för kriget. Efter ett besök på museet vid gränsen så begav vi oss till Vinh Moc-tunnlarna.
Vinh Moc-tunnlarna består av ett 3km långt tunnelsystem där runt 60 vietnamesiska familjer bodde under 6 år för att skydda sig från amerikanerna. Tunnlarna är byggda i olika lager, vissa 10 meter under jorden medan andra är 30 meter ner, under de 6 åren som familjerna bodde här så föddes 17 barn nere i mörkret. Av dessa barn så bor fortfarande flera av dem kvar i området kring eller i byn.
Vi stod över att åka och titta på den amerikanska basen Khe Sanh och begav oss istället med den beryktade minibussen till Hue som även den här gången välkomnar oss med regn.
Bilden ovan är tagen efter att USA släppt bomber kring floden Ben Hai, alla hålen är bombkratrar.
Tag Archives: historia
DMZ
Hanoi dag 4
Nu ligger jag på nattåget söderut från Hanoi till den lilla vildavästernbyn Dong Ha, den sträckan tar nästan 12 timmar men om man vill ta sig hela vägen ner till Saigon som är slutstationen så tar resan runt 30 timmar. Det ser nästan precis likadant ut som på SJs nattåg till norrland. Det skakar mer på tåget här än hemma men förhoppningsvis kan vi få ett par timmars sömn innan vi tidigt imorgon ska komma fram till vår destination. Varje gång chaffören bromsar in eller accelererar så hoppar hela tåget till och man håller på att flyga ur sängen, toaletten består av ett hål i golvet som går rakt ner på banvallen.
Mycket promenarade har det blivit även idag, mina ben är trötta och skulle behöva lite återhämtning men det går inte när man vill se landet man besöker. Vi har idag avslutat vårt besök i Hanoi med att följa Ho Chi Minh, vi besökte hans Mausoleum, hans hus och hans museum från utsidan. Innan det besökte vi militärhistoriska muséet där de visar mycket från det vi kallar Vietnamkriget(1972-1975) samt Indokinakriget(1953-1954). Det var en mjukstart inför morgondagens besök vid den demilitariserade zonen(DMZ).
Under åren 1946-1954 krigade den vietnamesiska motståndsrörelsen Vietminh mot Frankrike som tidigare varit kolonialmakt i landet. Vietnameserna ville bli självständigt och med ledning av Ho Chi Minh så lyckades man 1954 få fransmännen att kapitulera i slaget vid Dien Bien Phu i norra Vietnam. Efter kriget så delades Vietnam upp i nord och syd, man gjorde en gräns vid 17:e breddgraden, även kallad den demilitariserade zonen(DMZ).
Grunden till Vietnamkriget som ägde rum mellan 1959 och 1975 låg i just Indokinakriget där landet delades upp i två med DMZ som gräns. När fransmännen lämnade Vietnam så skrevs det på ett avtal om att hela landet skulle gå till val år 1956. Eftersom att den sydvietnamesiska presidenten Ngo Dinh Diem var så säker på att han skulle förlora valet mot motståndaren Ho Chi Minh så gick han 4 dagar innan valet skulle ägt rum ut och meddelade att han inte skulle delta. USA blev då rädda att hela sydostasien skulle bli kommunistiskt och trappade upp sina insatser i Vietnam. 1961 hade USA 1500 soldater i Vietnam och man 7 år senare hade man över 500 000 soldater stationerade i landet. Under Vietnamkriget så krigade nordvietnam och Södra Vietnams Nationella Befrielsefront(FNL) mot sydvietnam och USA, nordvietnam fick även stöd från bland annat Kina och Sovjetunionen.
Hanoi dag 3
Vi avslutade gårdagen med att bege oss iväg för att titta på vattendockteater vilket går ut på att bakom scenen så står det ett gäng personer med vatten upp till midjan som med hjälp av långa pinnar och snören styr dockorna som befinner sig på och i vattnet.
Idag har vi vandrat runt en hel del i det som kallas de franska kvarteren, vi har besökt Historiska muséet där föremål sedan 8000 f.k. och framåt har samlats. Vi tittade sedan på operan som är byggd av fransmännen runt 1911 och tog en fika på en takterass där vi kunde titta ut över staden och trafiken. Vi avslutade dagen med en fin middag tillsammans med Ann-Katrin och Sven-Arne som imorgon flyger till Hue, själva har vi bokat en tågbiljett till Dong Ha imorgon kväll. Tåget tar 12 timmar och när vi kommer fram planerar vi att besöka DMZ innan vi åker vidare till Hue. Tyvärr regnar det just nu väldigt mycket i den delen av Vietnam men vi har inte så mycket val och hoppas på att vädret blir bättre.
Vi åt lunch på en väldigt lokal vietnamesisk restaurang, de hade ett exemplar av menyn på engelska och den innehöll bland annat sköldpadda, tjurtestikel med diverse medicinska örter eller med kyckling på spett. Det fanns orm, groda, material, ål, hjärta, njure och annat spännande, ni kan läsa själva genom att klicka på bilderna nedan.
Eftersom att Hanoi fyller 1000 år i år så läggs det en hel del fokus på staden och många stora möten hålls här, medan vi var i Halong Bay så var Hillary Clinton här och dagarna i kring så har ett stort ASEAN möte ägt rum där flera av de sydostasiatiska ländernas ledare har samtalat om den ekonomiska framtiden.
Hanoi dag 1
Vi startade den 28 oktober med att stiga upp i morgonrusningen i Hue, vi tog morgonflyget och landade i Hanoi precis innan Thailands premiärminister landade. Detta gjorde att allt arbete på flygplatsen stannade av och vi fick vänta på våra väskor 45 minuter extra.
Eftersom att Annika har två vänner som är på semester i Hanoi samtidigt så tog vi oss till området kring deras hotell och letade upp ett guest house som passade oss. Det ligger i gamla stan vilket betyder att alla husen är smala, djupa och höga, rummen är ganska små och ligger högt upp. Som tur är har vårat guest house en hiss, även om den är klaustrofobiskt liten så är det skönt att inte behöva ta trapporna till våning 5.
Vi vandrade runt i gamla stan, till den sjö som enligt legenden gav krigaren Le Loi sitt svärd som jagade ut kineserna ur Vietnam på 1400-talet. En jättesköldpadda ska sedan ha fört med sig svärdet ner i djupet igen, detta gör att när man går över den röda bron och kommer in i templet på ön så finns det där en konserverad jättesköldpadda. I området kring den röda bron så kryllade det av brudbar som tog sina bröllopsfoton.
Här i gamla stan finns det många små trånga gator, en del med trottoar och en del utan men det spelar ingen roll eftersom att trottoarerna används som lagringsplats, arbetsplats och parkeringsplats vilket gör att vi behöver springa runt ute bland alla mopeder och bilar. På vissa gator går det inte att komma fram alls för att det är så mycket mopeder. Gatorna är väldigt speciella, de har namn efter vilken typ av hantverkare som fanns på gatan förr i tiden, även idag samlas oftast en typ av butik eller hantverkare på samma gata. T ex så säljs det på den gatan där segelmakarna en gång huserade nu alkohol och godis, det finns en gata som säljer papperslampor, en som säljer handdukar och en där plåtslagarna håller igång.
Efter middagen som vi åt tillsammans med Sven-Arne och Ann-Katrin så gick vi till en researrangör och bokade in en resa till Halong Bay runt Halloween. Det betyder att vi tillsammans med Sven-Arne och Ann-Katrin kommer att bo på en båt och ta oss fram mellan öarna i tre dagar med start på lördag morgon. Det är för mig en av resans absoluta höjdpunkter, ser verkligen fram emot det.
Jag noterade förresten att det inte fanns någon rad 13 på flygplanet vi flög i morse.
Hue
Good morning V-I-E-T-N-A-M! ville jag skrika ut i morse, istället gick jag ner och gratulerade morfar Lennart som fyller 74.
Under första veckan i Laos läste jag boken ”Välkommen till Paradiset, reportage om turistindustrin” av Jennie Dielemans. Eftersom att regnet öste ner på utsidan och det står en hel del om Vietnam, lite om Huê och DMZ i boken så valde jag att börja dagen med att läsa de sidorna igen, det blir en helt annan grej att läsa det när man väl är på plats. Man känner igen namnen på gatorn, barerna, hotellen och caféerna som tas upp i boken, samtidigt är det lite skrämmande och tråkigt att det har blivit såhär turistanpassat, men jag kan inte klaga, jag är ju en del av det. Efter att ha kollat väderprognosen för de kommande dagarna i Huê så gick vi iväg och bokade flygbiljetter till Hanoi där vädret skall vara betydligt bättre, dit beger vi oss tidigt imorgon bitti. Eftersom att vi sedan ska ta oss söderut i Vietnam så kommer vi att komma tillbaka hit till Huê.
Dagen slutade med att Lennart bjöd sina födelsedagsgäster på trerätters middag och vin innan det blev en avslutande drink på välkända DMZ-bar. Tack! När vi lämnade restaurangen så regnade det och jag hade inga regnkläder med mig så personalen tog fram ett paraply och ville följa mig till hotellet. Tidigare på dagen var vi runt och tittade på den gamla kejsarstaden som Huê var under 1800-talet, en hel del står kvar, men en del förstördes under indokina-kriget.
18 oktober 2010
Vägarna i Laos är under all kritik, jag hörde om det innan jag åkte hit med trodde inte att det skulle vara såhär dåligt. Vägen mellan Laos två största städer är till hälften serpentinvägar uppe i bergen, här är kvalitén på vägen bra. När man kommer ner från bergen och kör runt bland byarna så är det inte många meter mellan hålorna. Och när man ser invånarna laga vägarna så är det med mackadamm och tjära.
Det är den 18 oktober, klockan är halv 11 och jag sitter i en Hyundai van påväg från Vang Vieng till Vientiane, vanen har plats för 11 men vi är bara 6 personer vilket gör att jag kan sträcka ut mina ömma ben. Chaffören kör snabbt för att vara på så dålig väg och emellanåt hugger det till i ryggen av hålorna i vägen. Det är fortfarande mulet men än har det inte kommit något regn vilket är skönt eftersom att min väska ligger på taket.
Över 266 miljoner bomber släpptes över Laos av de amerikanska flygplanen under vietnamkriget, kallas för Laos Secret War för att hindra att vietnameserna flydde över Laos som var ett neutralt land. Detta betyder att Laos är det mest bombade landet i världen per capita, i snitt släpptes det mellan 1964 och 1973 ett lass med B-52 var 8e minut. 80 miljoner av dessa bomber detonerade aldrig, 500 000(0,55%) av dessa har man hittat resten ligger fortfarande kvar odetonerade ute i landet.
Nu är klockan 21, vi bor på det dyraste boendet hittills men det är fräscht, frukost ingår och det finns trådlöst nätverk. Vi har idag lämnat in våra pass för att till imorgon få ut visum till Vietnam. Vi har vandrat runt i Vientiane som inte har något speciellt att erbjuda för oss turister. Vi har planerat de kommande dagarna och imorgon kväll kommer jag om mina ben och min rygg mår okej att sätta mig på en nattbuss som tar 10 timmar ner till Pakse i södra Laos. Annika och Lennart kommer att ta ett flyg som går tidigt morgonen efter vilket gör att vi är framme vid ungefär samma tidpunkt.