Det finns både roligare och tråkigare saker än att sitta på tågstationen i Hue en mörk och regnig fredagkväll och vänta på ett 2,5h försenat tåg. Vi bestämde oss nämligen idag för att återigen lämna Hue eftersom att det sedan vi igår kväll anlände har regnat konstant och skall fortsätta med det minst en vecka till. Vi beger oss ungefär 12 timmar söderut till Nha Trang där vädret fram till torsdag skall vara bättre, så innan torsdag får det nog bli till att åka vidare igen.
Vi har inte gjort mycket idag så inlägget blir inte så innehållsrikt och roligt som det skulle kunna bli. Det finns ingen ork när det kommer så mycket vatten från himlen att ens gå utanför dörren till guest houset. Ett par dagar på en strand hade varit perfekt för mig nu, och det hoppas jag att jag får. Efter en fika gick vi runt och kollade hur vi smidigast skulle komma härifrån, vi missade bussen som gick med en kvart och kom fram till att tåg var bästa alternativet. Vi gick till tågstationen och bokade biljetter, halva priset mot vad det kostade hos turarrangörerna inne i stan och försökte sedan hitta det som kallas stad i regnet.
Tag Archives: Huê
Hue igen
DMZ
När jag i morse kl 6 vaknade upp på ett tåg i Vietnam och regnet öste ner på utsidan så var jag väldigt ovetande om vad dagen dolde. Det visade sig att det inte var 45 minuter kvar till vi var framme i Dong Ha som planerat utan 3 timmar och 45 minuter. När vi hoppade av i Dong Ha kring kl 10 så var jag även då ovetande om vad som skulle ske. Jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle sitta på en minibuss några timmar senare med en vietnamesisk tant som ser helt galen ut, har illröda läppar och äter ett kokt ägg med en okläckt kyckling i som om det var helt naturligt. För min del blir det troligtvis inga ägg på ett tag.
Turligt nog så träffade vi på en påstridig guide på tågstationen som ville guida oss runt den demilitariserade zonen, han tog sin uppgift på fullaste allvar och var riktigt duktig. Eftersom att ingen av oss är jätteintresserad av krigshistoria så var turen lite som en ”när man ändå är här så ska man se det”-tur.
Vi besökte en av de många gravplatserna som finns i området, på denna gravplats ligger runt 2500 nordvietnameser begravda och det hittas fortfarande stupade soldater som begravs här, så kallade MIA’s. Eftersom att vietnameserna inte använde sig av dogtags under vietnamkriget och det tidigare inte har funnits något bra sätt att identifiera avlidna så är det bara ett fåtal av gravstenarna som har namn inristade, flera av dessa vietnameser blev aldrig äldre än 20. På de flesta stenarna står det istället ”Chua Biet Ten” som är vietnamesiska för ”Okänt Namn”, på samtliga stenar är det även inristat ”Liet Sy” som blir översatt till ”Martyr”.
Vi fortsatte till något minnesmonument innan vi gick över den gamla bron över floden Ben Hai som tidigare agerade gränsstation. Bron som då var målad röd på den norra sidan och gul på den södra med en vit skiljelinje på mitten blev bombad av amerikanerna och har återuppbyggts som symbol för kriget. Efter ett besök på museet vid gränsen så begav vi oss till Vinh Moc-tunnlarna.
Vinh Moc-tunnlarna består av ett 3km långt tunnelsystem där runt 60 vietnamesiska familjer bodde under 6 år för att skydda sig från amerikanerna. Tunnlarna är byggda i olika lager, vissa 10 meter under jorden medan andra är 30 meter ner, under de 6 åren som familjerna bodde här så föddes 17 barn nere i mörkret. Av dessa barn så bor fortfarande flera av dem kvar i området kring eller i byn.
Vi stod över att åka och titta på den amerikanska basen Khe Sanh och begav oss istället med den beryktade minibussen till Hue som även den här gången välkomnar oss med regn.
Bilden ovan är tagen efter att USA släppt bomber kring floden Ben Hai, alla hålen är bombkratrar.
Hanoi dag 3
Vi avslutade gårdagen med att bege oss iväg för att titta på vattendockteater vilket går ut på att bakom scenen så står det ett gäng personer med vatten upp till midjan som med hjälp av långa pinnar och snören styr dockorna som befinner sig på och i vattnet.
Idag har vi vandrat runt en hel del i det som kallas de franska kvarteren, vi har besökt Historiska muséet där föremål sedan 8000 f.k. och framåt har samlats. Vi tittade sedan på operan som är byggd av fransmännen runt 1911 och tog en fika på en takterass där vi kunde titta ut över staden och trafiken. Vi avslutade dagen med en fin middag tillsammans med Ann-Katrin och Sven-Arne som imorgon flyger till Hue, själva har vi bokat en tågbiljett till Dong Ha imorgon kväll. Tåget tar 12 timmar och när vi kommer fram planerar vi att besöka DMZ innan vi åker vidare till Hue. Tyvärr regnar det just nu väldigt mycket i den delen av Vietnam men vi har inte så mycket val och hoppas på att vädret blir bättre.
Vi åt lunch på en väldigt lokal vietnamesisk restaurang, de hade ett exemplar av menyn på engelska och den innehöll bland annat sköldpadda, tjurtestikel med diverse medicinska örter eller med kyckling på spett. Det fanns orm, groda, material, ål, hjärta, njure och annat spännande, ni kan läsa själva genom att klicka på bilderna nedan.
Eftersom att Hanoi fyller 1000 år i år så läggs det en hel del fokus på staden och många stora möten hålls här, medan vi var i Halong Bay så var Hillary Clinton här och dagarna i kring så har ett stort ASEAN möte ägt rum där flera av de sydostasiatiska ländernas ledare har samtalat om den ekonomiska framtiden.
Hanoi dag 1
Vi startade den 28 oktober med att stiga upp i morgonrusningen i Hue, vi tog morgonflyget och landade i Hanoi precis innan Thailands premiärminister landade. Detta gjorde att allt arbete på flygplatsen stannade av och vi fick vänta på våra väskor 45 minuter extra.
Eftersom att Annika har två vänner som är på semester i Hanoi samtidigt så tog vi oss till området kring deras hotell och letade upp ett guest house som passade oss. Det ligger i gamla stan vilket betyder att alla husen är smala, djupa och höga, rummen är ganska små och ligger högt upp. Som tur är har vårat guest house en hiss, även om den är klaustrofobiskt liten så är det skönt att inte behöva ta trapporna till våning 5.
Vi vandrade runt i gamla stan, till den sjö som enligt legenden gav krigaren Le Loi sitt svärd som jagade ut kineserna ur Vietnam på 1400-talet. En jättesköldpadda ska sedan ha fört med sig svärdet ner i djupet igen, detta gör att när man går över den röda bron och kommer in i templet på ön så finns det där en konserverad jättesköldpadda. I området kring den röda bron så kryllade det av brudbar som tog sina bröllopsfoton.
Här i gamla stan finns det många små trånga gator, en del med trottoar och en del utan men det spelar ingen roll eftersom att trottoarerna används som lagringsplats, arbetsplats och parkeringsplats vilket gör att vi behöver springa runt ute bland alla mopeder och bilar. På vissa gator går det inte att komma fram alls för att det är så mycket mopeder. Gatorna är väldigt speciella, de har namn efter vilken typ av hantverkare som fanns på gatan förr i tiden, även idag samlas oftast en typ av butik eller hantverkare på samma gata. T ex så säljs det på den gatan där segelmakarna en gång huserade nu alkohol och godis, det finns en gata som säljer papperslampor, en som säljer handdukar och en där plåtslagarna håller igång.
Efter middagen som vi åt tillsammans med Sven-Arne och Ann-Katrin så gick vi till en researrangör och bokade in en resa till Halong Bay runt Halloween. Det betyder att vi tillsammans med Sven-Arne och Ann-Katrin kommer att bo på en båt och ta oss fram mellan öarna i tre dagar med start på lördag morgon. Det är för mig en av resans absoluta höjdpunkter, ser verkligen fram emot det.
Jag noterade förresten att det inte fanns någon rad 13 på flygplanet vi flög i morse.
Hue
Good morning V-I-E-T-N-A-M! ville jag skrika ut i morse, istället gick jag ner och gratulerade morfar Lennart som fyller 74.
Under första veckan i Laos läste jag boken ”Välkommen till Paradiset, reportage om turistindustrin” av Jennie Dielemans. Eftersom att regnet öste ner på utsidan och det står en hel del om Vietnam, lite om Huê och DMZ i boken så valde jag att börja dagen med att läsa de sidorna igen, det blir en helt annan grej att läsa det när man väl är på plats. Man känner igen namnen på gatorn, barerna, hotellen och caféerna som tas upp i boken, samtidigt är det lite skrämmande och tråkigt att det har blivit såhär turistanpassat, men jag kan inte klaga, jag är ju en del av det. Efter att ha kollat väderprognosen för de kommande dagarna i Huê så gick vi iväg och bokade flygbiljetter till Hanoi där vädret skall vara betydligt bättre, dit beger vi oss tidigt imorgon bitti. Eftersom att vi sedan ska ta oss söderut i Vietnam så kommer vi att komma tillbaka hit till Huê.
Dagen slutade med att Lennart bjöd sina födelsedagsgäster på trerätters middag och vin innan det blev en avslutande drink på välkända DMZ-bar. Tack! När vi lämnade restaurangen så regnade det och jag hade inga regnkläder med mig så personalen tog fram ett paraply och ville följa mig till hotellet. Tidigare på dagen var vi runt och tittade på den gamla kejsarstaden som Huê var under 1800-talet, en hel del står kvar, men en del förstördes under indokina-kriget.
Från Laos till Vietnam
Haha! Det kändes nästan som ett skämt när det kom in en buss på busstationen i Pakse i morse, innan bussen ens saktat in så sprang en kille ut, pekade på oss och ropade Hue!? Hue!? Hue!? Det har gått nästan exakt tre veckor sedan vi kom över gränsen från Thailand i nordväst, nu ska vi ut från Laos i sydost och ingen i landet har tidigare haft sånt tempo. Innan vi ens reagerat så var vi och våra väskor inpackade i bussen.
Bussen som ser ut att vara från 80-talet är full med Vietnameser med munskydd, den skulle ha AC vilket i det här landet betyder att man kör med öppna fönster och dörrar. Chaffören tutar så fort han ska köra om någon eller när det står kor, getter, grisar eller bufflar på vägen, vilket är ett par gånger per minut. Bussen såg full ut innan vi hoppade på men vi stannar ändå på vägen för att plocka upp passagerare som får sitta på små röda pallar i mittgången, det spelas inhemsk musik på hög volym som överröstar min iPod. Jag sitter bredvid en vietnamesisk kille som ser ut att vara 18, tyvärr kan han inte ett ord engelska vilket gör att det enda vi kommit fram till är alla vi båda ska till Huê. Nyss hoppade polisen på för att kolla igenom kartonger och väskor med oss västlänningar brydde de sig inte om.
Tyvärr blir min förstra träff med Vietnam en flopp, runt gränsen gjorde vi flertalet folk för att passagerarna skulle kunna växla pengar och när vi kom till gränsen så fick vi inte 30 dagars visum från ankomstdagen som vi blivit lovade i Vientiane, utan vi får 30 dagar från den dag som visumansökningen gjordes. Detta betyder att vi behöver lämna Vietnam senast 19 november istället för 26. Om det är vietnameserna vid gränsen eller tjejen på resebyrån i Laos som lurat oss vet jag inte. Så fort vi tog oss över gränsen så började det regna och vi blev sedan nästan kastade av bussen strax utanför Huê i regn och mörker. Den dåliga starten vände snabbt om när vi fick träffa lite vietnameser, efter att vi gått åt fel håll en stund så ringer en butiksägare en taxi åt oss, den riktigt trevliga chaffören körde oss till det guesthouset vi ville bo på, ringde upp dem och det kom ut en kille med paraply och bar in våra väskor. Tyvärr hade de bara ett trebäddsrum ledigt vilket gjorde att vi ville leta upp något annat, då kommer ägaren till hotellet mitt emot över och vill att vi ska titta på deras rum. Så för 10$(200 000Dong, 67SEK) så bor jag nu i ett riktigt fräscht rum med badkar, varmvatten med högt tryck, stor balkong, WiFi(som tyvärr bara fungerar på balkongen och trappuppgången), TV och AC, det finns dessutom pool.
Det märktes snabbt att Vietnam är mer utvecklat än Laos, på 200 meters gata finns det runt 20 uttagsautomater, så många har jag inte sett i hela Laos. Det finns riktigt stora hotell och vi hittade DMZ-bar som gör reklam för sitt halloweenfirande och försäljarna är betydligt mycket mer påstridiga.
Bolaven Plateau
En sak som jag har stört mig otroligt mycket på under dessa veckorna i Laos är deras användande av plastpåsar, eller av plast i allmänhet, allt är extra inpackat i plast. Det är nästan som att det är en statussymbol om de packar ner vad man än köper i en liten plastpåse eller plastar in korken på vattenflaskan, varje äpple är skyddat med plast, alla får plastpåsar på bussen som de inte använder utan bara slänger. Denna plast slängs sedan på marken då de inte har något fungerande system med papperskorgar och att de verkar tro att platsen bryts ner lika lätt som bananlöven som de använde förr. Tittar man längs vägen och längs floden så ligger det plast, till och med ute i en av de små byarna som vi besökte på trekkingen utanför Muang Ngoi lågt det plast överallt. Någon borde komma hit och tala om hur de ska hantera sitt skräp.
Idag, den 25 oktober, har vi varit på en riktigt bra guidad tur på Bolaven Plateau, vi har sett tre olika vattenfall både höga och breda, besökt två stycken minoritetsbyar, ett kaffeplantage, ett teplantage och kört igenom ett område med gummiträd. Det är riktigt intressant att se hur de bor i de olika byarna, att de kan bo som de gör, t ex så behöver alla hus av bambu byggas om var tioende år. Jag har varit dålig på att ha med mig pennor att ge till barnen i de olika byarna, så i den första byn vi besökte gav jag bort min vattenflaska till en liten flicka. Det är så härligt att se glädjen när de får någonting, det räcker med lite vatten. Vi har sett den första bombkratern under resan, överhuvudtaget så har vi sett lite av kriget och bomberna som drabbat landet förutom i Muang Ngoi där de stod uppställda runt om i byn. Jag åt något dåligt i morse så efter att vi kom hem från den guidade turen så har jag bara legat inne i sängen och laddat inför morgondagens bussresa till Huê i Vietnam.