Jag har verkligen uppskattat min vistelse på Borneo som tyvärr slutade ganska illa och förstör lite av helhetsbilden som innan olyckan var helt underbar. Jag har varit i den Malaysiska delen av Borneo i två veckor, det är den delen som kallas Borneo och som jag kommer skriva om i det här inlägget. Det kommer inte att bli någonting om Brunei eller Kalimantan, den Indonesiska delen av Borneo där jag för övrigt bara spenderade en natt. Jag har på Borneo besökt städerna Kota Kinabalu, Kuching och Bilit, det har varit förhållandevis långa stopp på varje ställe och jag har gillat platserna.
Min favorit under Borneo blir absolut turen till Bilit som var en arrangerad resa där vi bodde nästan i djungeln och gjorde både båtturer på floden och djungelpromenader. Vi fick se alla möjliga djur, mycket apor men även världens minsta elefant, alla djur lever vilt så det är inte så vanligt att man får möjlighet att se elefanterna.
Kota Kinabalu var fint där jag fick möjligheten att bli guidad av lokala som visade mig, Abul och Will runt.
Kuching imponerade på mig men det tror jag mest beror på att jag hamnade på ett riktigt bra guesthouse, Nomad, där jag träffade Chris, Patrick, Sital och Anders som jag umgicks mycket med. Vi besökte Bako National Park, såg orangutanger och åkte till Longhouse för att smaka riswhiskey och prata med lokalborna.
Det finns som på alla andra platser saker kvar att göra på Borneo och det är många som spenderar en månad här. Men det som jag noterat är att de backpackers man möter har alla varit ute i fyra månader eller fler så det verkar inte vara det första stället man åker till.
Maten har varit mycket bättre här på Borneo än vad den var i Filippinerna vilket jag uppskattat då det är en stor del av kulturen även om mycket är kinesiskt.
Tag Archives: Kuching
Sammanfattning Borneo
Till Indonesien
110310 Eftersom att jag kom väldigt sent ifrån sjukhuset igår och min buss till Pontianak på Indonesiska delen av Borneo skulle gå klockan 07:00 så blev det ingen sömn för min del. Jag packade istället min väska och åt frukost innan jag tog farväl av Chris och Patrick och satte mig i en taxi till busstationen. Det kändes som att alla tittade på mig, mer än vanligt, när jag kom gående med min stora plåsterlapp i pannan på stationen. Jag var den enda västländska personen på bussen och den enda jag såg vid gränsen och i Pontianak på kvällen.
Bussresan från Kuching till Pontianak tog totalt 12 timmar efter ett långt stopp vid gränsen. Jag var trött och såg först senare att gränspersonalen hade skrivit ut mitt visa uppochner så att bara hälften av informationen finns med. Det verkar inte ha gjort något för jag fick min stämpel och ytterligare 10 personer tittade i passet för att se att jag var behörig att passera gränsen. Det var för övrigt den mest kaotiska och mest kontrollerande gränsen jag varit med om, alla, och jag menar verkligen alla, väskor kontrollerades av tullen. Allt innehåll plockades ut och de kollade under sulorna i mina skor för att se så att jag inte hade några droger med mig in i Indonesien. Tullpersonalen kunde dessutom väldigt dålig engelska och hade standardfrågor som, var är du ifrån, vad gör du här, hur gammal är du, vad heter du, känner du någon i Indonesien och liknande, jag fick alla frågor minst 3 ggr, jag vet inte om någon förstod svaren.
Jag hittade efter ett tag ett guesthouse med dålig standard men eftersom att jag bara skulle stanna en natt spelade det inte så stor roll. Det blev en lugn kväll där jag gick och la mig tidigt eftersom att jag inte sovit särskillt mycket på bussen.
Kuching dag 6
110309 Sista dagen i Kuching blev en händelserik dag på flera sätt, både Sital och Anders åkte ifrån guesthouset så det återstod bara jag och Patrick. Vi kände att vi behövde göra något då vi sett väldigt mycket film de senaste dagarna så vi begav oss till ett museum i Kuching för att se lite av traditionen. Jag växlade sedan bort mina filippinska pengar som jag inte längre behöver och skaffade mig lite indonesiska inför morgondagens bussresa och jag köpte lite sovenirer.
Eftermiddagen blev lugn men på kvällen blev det en spontan utgång som jag i efterhand gärna hade stått över, jag, Patrick och två malaysier från guesthouset gick tillsammans med Chris till en bar i närheten. Vi tog en öl innan Chris behövde gå tillbaka och titta till guesthouset och vi andra tog bilen till en krog. Det hela slutade med att jag slog i huvudet och skar mig i handen och vi fick ta oss till sjukhuset i Kuching för omplåstring. Det blev sju stygn i pannan och två i handen, allt för 50 Ringit(ca 100SEK) och innan vi var tillbaka på guesthouset var klockan 05:00. Doktorn var rolig men kunde ganska lite engelska men jag kommer sent glömma hans kommentar; I can see your muscles, när han tittade på mitt sår i pannan.
Kuching dag 5
110308 Morgonen blev lugn och vid lunch tog Chris; mig, Patrick, Sital och Anders till ett longhouse ungefär en timmas resa från Kuching, målet var att få se det utan att behöva åka med någon guidad tur och betala massor. Turen tog oss fem timmar och vi fick se hur människorna lever och vad de gör om dagarna, ett par timmar gick åt till att prata med en man som bor i byn. Han bjöd oss under samtalet på olika sorters riswhiskey med olika styrka, och lite mer riswhiskey och ytterligare lite riswhiskey.
Kvällen spenderade vi på guesthouset med att äta middag och dricka öl, det blev bara 3 filmer idag och en sen fotbollsmatch.
Kuching dag 4
110307 Nu har det gått lång tida sedan den här dagen var tills det att jag skriver inlägget. Det blev en slappdag där jag, Sital och Anders satt inne och tittade på film hela dagen. På kvällen tog Chris oss till en restaurangmarknad en bit bort för att få i oss lite mat innan vi åkte tillbaka och fortsatte se film, totalt såg vi 7 filmer. Det blev några öl och vi såg även lite fotboll.
Kuching dag 3
110306 Efter gårdagens misslyckande att ta oss till Bako nationalpark steg jag, Anders, Patrik och Sital upp tidigt för att ta den första bussen. Vi var först nere i allrummet för att äta frukost men efter några minuter så va det fullt då ett gäng malaysier på 20 personer skulle checka ut. Chris, som jobbar på Nomad, låg och sov framför TV’n men vaknade när lamporna tändes och gick upp för att släcka dem innan han insåg hur mycket folk det var i allrummet kl 06:30. Ni skulle ha sett hans blick.
Det regnade lite lätt men trotsade regnet och bestämde oss för att vandra ”the big loop”, en slinga på ca 10km som skall ta 6-7 timmar att vandra. Vi började utan att ha någon lunch med oss, det var en tung vandring då det gick uppåt, neråt, genom träsk, i sand, i åar och på smala trästockar och fick våra kroppar att lida. Efter 5 timmar var vi åter tillbaka till starten och började med att kasta oss i mat då vi alla sedan vi kom halvvägs varit väldigt hungriga. Förutom hungriga så var vi blöta av både svett och regn och vi var väldigt glada att det inte var strålande sol utan förhållandevis svalt.

Vi såg inte så mycket djur under vandringen, kanske berodde det på vädret, men precis i början på vandringen så lekte flera Probiscis apor i träden och när vi nästan var tillbaka kom vi bar centimeter från en stor grupp långsvansade Macaque apor.

Efter lite vila så var det dags att ta några öl, det slutade med att vi ställde in den planerade BBQ’n och gick för restaurangmat innan vi det blev dags att titta på fotboll, Liverpool – Manchester United, med flera höga jubel från engelsmännen som bor här. Det blev sent i säng efter fler öl, här i Malaysia är förresten ölen dyr.
Jag bokade även mina två kommade flygbiljetter, från Pontianak, som ligger på den Indonesiska delen av Borneo, till Jakarta, och sedan från Jakarta till Singapore.
Kuching dag 2
110305 Händelserik dag. Jag, Patrick och Sital vaknade inte när klockan ringde 07:30 utan steg upp först vid 9, vi bor i samma dorm och fick på morgonen Anders, från Danmark, som ny rumskamrat. Vi hade bestämt oss för att åka till Bako nationalpark där man kan göra olika varianter av trekking och se några av de apor som finns här på Borneo. Vi tog bussen till Bako vilket ligger en timma från Kuching men när vi väl kom fram vid 12 så visade det sig att det var lågvatten och att det bara går båtar mellan 07:00-09:00 och 13:30-17:00. Vi tog första bussen tillbaka till Kuching eftersom att vi skulle få vänta så länge på första båten och att båtturen skulle ta 30 minuter så skulle det inte bli mycket tid kvar till trekking.

På vägen tillbaka bestämde vi oss för att istället åka till Semengoh Wildlife Rehabilitation Centre för att titta på orangutangerna som rehabiliteras där. De lever i vilt men kommer ofta till centret för att bli matade så det finns möjlighet att se dem. Vi missade bussen till centret med 10 minuter och fick istället leta upp en taxi som kunde ta oss dit. Vi satte oss i taxin och han backade ut från parkeringsplatsen, rakt på en annan bil som kom körande sakta bakom, jag och Patrick slängde oss ut och letade efter en ny taxi när chaffören sa att vi kunde åka vidare. Det var en taxi utan AC och eftersom att vi nästan befinner oss på ekvatorn och solen stod högt så var det olidligt varmt samtidigt som köerna var långa och resan blev lång.

Vi kom fram till centret precis när matningen hade börjat och personalen försökte locka till sig orangutangerna, det var en hel del turister och efter en stund dök tre av orangutangerna upp. De höll sig en bit bort men när de flesta av turisterna fått nog så kom det ytterligare en som satte sig precis där vi turister stått och vi kom riktigt nära. Vi gick tillbaka mot parkeringsplatsen för att hitta ett sätt att komma hem på och hittade då den yngsta av orangutangerna, 10 månader, tillsammans med dess mamma samtidigt som vi pratade med en av de anställda i parken och fick massor av information. Väl på parkeringsplatsen så dök ytterligare två av orangutangerna upp och vi kom dem ännu närmre innan vi lyckades komma med en minubuss tillbaka till Kuching.
Vi tog ett par öl och gick och åt middag innan det var dags för fotbollskväll, Arsenal – Sunderland tillsammans med engelsmännen som bor här på Nomad.
Till Kuching
110304 Mars kan bli lite av en bussmånad, det har nu gått 96 timmar och jag har redan åkt buss i 37 timmar, det är en tredjedel av timmarna. Nu ska jag dock inte göra några längre resor förrän jag beger mig till Pontianak i Kalimantan(indonesiska delen av Borneo) om ett par dagar.
Bussresan fråm Miri till Kuching var ganska hemsk, med runt 30 olika stopp på 16 timmar och riktigt skumpiga vägar där passagerarna byttes ut flera gånger då jag verkade vara den enda som skulle hela vägen. Jag kom fram till Kuching någon gång efter 8 och satte mig i en taxi till Nomads B&B som jag läst om i Lonely Planet och fått massor av tips om. De serverar frukost 24/7 och personalen är riktigt schysst, jag delar rum med Patrick och Sital från England och gick efter frukost och la mig för att sova ett par timmar.
Det blev en lugn dag där jag inte gjorde mer än att titta på film och ta en promenda i staden för att se vad den har att erbjuda. Kvällen blev även den lugn då jag gick och la mig tidigt efter de långa bussresorna och den lilla sömnen jag fick senaste natten.
Jag verkar förresten ha klarat mig från att få magsjuka, skönt.