Nu när vi har lämnat Laos så vill jag sammanfatta min bild av landet i ett eget inlägg, alla tidigare inlägg har varit enskilda dagar men detta får tre veckor. Jag har trivts riktigt bra i Laos, jag kan bara rekomendera de som funderar på att åka hit att göra det. Det är inte så mycket festande(förutom Vang Vieng) men det finns oerhört mycket att se och uppleva, människorna är underbara och riktigt snälla, de försöker att lösa allt åt en även om de ofast har lite svårt med engelskan. Jag ska försöka samla ihop mina favoriter i detta inlägget, Laos har satt en hel del spår, både i hjärnan, hjärtat och fysiskt.
Jag kommer aldrig att glömma alla de små barnen som håller sin mammas hand och tittar på oss som om vi skulle vara utomjordingar. Barnens blickar när de får pennor eller vatten och de ledsamma blickarna på de barn som vi inte lyckats ge någonting till. De flesta verkar gå i skolor vilket är glädjande även om kvalitén varierar kraftigt från små skjul utan väggar till ordentliga byggnader i betong.
Alla de höga och gröna bergen i norr som börjar i floderna, där vi sakta glidit fram i olika rangliga typer av båtar, och slutar uppe bland molnen. Atmosfären och den lugna stämningen som finns framförallt Luang Prabang men även Don Det och Muang Ngoi, eller egentligen i hela landet.
Även om det är ett ganska vagt minne av olika anledningar så kommer jag självklart att minnas Vang Vieng, en dag med Tubing satte spår både psykiskt och fysiskt.
De människorna jag har mött, både backpackers och laoiter, kvinnan som lagade riktigt god mat i Luang Prabang, Pablo och Gilbert som vi badade i vattenfallet utanför Luang Prabang med som jag har lite mailkontakt med. Cammy, Jenny, James och de andra som var med och hjälpte mig i Vang Vieng, den skrattande mannen som hade guesthouset i Champasak. Jeanette som vi träffade så fort vi kom in i Laos och sedan tillbringade två dagar på mekongfloden med, henne träffade vi igen på Don Det. Alla olika Buddhor som vi sett i olika formen runt om i landet och alla orangeklädda munkarna.
Av alla de intryck som jag fått de senaste tre veckorna så är det jag kommer att minnas mest från Laos är alla barn och vuxna som säger ”Sabaai Dii” med ett stort leende och som skiner upp som solar när man svarar med ”Sabaai Dii” och ett leende 
Tag Archives: Muang Ngoi
Laos sammanfattning
Bolaven Plateau
En sak som jag har stört mig otroligt mycket på under dessa veckorna i Laos är deras användande av plastpåsar, eller av plast i allmänhet, allt är extra inpackat i plast. Det är nästan som att det är en statussymbol om de packar ner vad man än köper i en liten plastpåse eller plastar in korken på vattenflaskan, varje äpple är skyddat med plast, alla får plastpåsar på bussen som de inte använder utan bara slänger. Denna plast slängs sedan på marken då de inte har något fungerande system med papperskorgar och att de verkar tro att platsen bryts ner lika lätt som bananlöven som de använde förr. Tittar man längs vägen och längs floden så ligger det plast, till och med ute i en av de små byarna som vi besökte på trekkingen utanför Muang Ngoi lågt det plast överallt. Någon borde komma hit och tala om hur de ska hantera sitt skräp.
Idag, den 25 oktober, har vi varit på en riktigt bra guidad tur på Bolaven Plateau, vi har sett tre olika vattenfall både höga och breda, besökt två stycken minoritetsbyar, ett kaffeplantage, ett teplantage och kört igenom ett område med gummiträd. Det är riktigt intressant att se hur de bor i de olika byarna, att de kan bo som de gör, t ex så behöver alla hus av bambu byggas om var tioende år. Jag har varit dålig på att ha med mig pennor att ge till barnen i de olika byarna, så i den första byn vi besökte gav jag bort min vattenflaska till en liten flicka. Det är så härligt att se glädjen när de får någonting, det räcker med lite vatten. Vi har sett den första bombkratern under resan, överhuvudtaget så har vi sett lite av kriget och bomberna som drabbat landet förutom i Muang Ngoi där de stod uppställda runt om i byn. Jag åt något dåligt i morse så efter att vi kom hem från den guidade turen så har jag bara legat inne i sängen och laddat inför morgondagens bussresa till Huê i Vietnam.
14 oktober 2010
Jag känner mig som hemma i det här rummet.
Vi har varit borta från Luang Prabang i 4 dagar och staden har förändrats, när vi var här senast så fanns det nästan inga turister men idag när vi vandrat omkring så har det varit främst danskar och australiensare överallt.
När vi i början på förra veckan satte oss i en slow boat uppe i Huay Xai så kändes den osäker att åka med. Men om man jämför med den båt som vi idag har färdats i under 7 timmar genom forsar och strömmar så känns slow boaten säker. Vi har suttit på ett par trästolar nästan på botten av båten och så fort någon i båten har förflyttat sig lite så har den krängt till. Men vi är nu tillbaka i Luang Prabang och vi bor på samma guest house som senast vi var här även om de officiellt har stängt. Vi har mestadels spenderat dagen med transporter, båt från Muang Ngoi till Nong Khiaw och sedan en annan båt vidare till Luang Prabang.
Vi har snålat lite med pengarna de senaste dagarna då det inte fanns någon bankomat i Muang Ngoi och vi missade att ta med oss tillräckligt av den laotiska valutan så trekkingturen fick vi betala med dollar som vi har som reserv och för visum.
Imorgon skall Lennart uppsöka en fransk läkare som skall kolla på hans öga som har runnit och varit ganska dåligt de senaste dagarna, jag själv vandrar nog runt i staden för att se om vi har missat något, kanske tar en laotisk massage.
Visste ni att medelåldern på Laoiterna ligger på 19,3 år.
Trekking runt Muang Ngoi
Innan jag åkte från Sverige så trodde jag aldrig att jag skulle genomföra en trekkingtur i flip-flop. Men eftersom att vi skulle vada över flertalet vattendrag så bytte jag tidigt från mina ”trekking”skor. I Laos bor det 132 olika etniska grupper, Lao Loum är störst med ca 60% av befolkningen och sedan finns det två som även de har ett större antal av invånarna, dessa är Khmu och Hmong.
Vi började våran 2-dagars trekkingtur, som jag inte anser var några två dagar, igår den 12 oktober kl 9 då vi mötte upp våran guide Kongkio som tidigare jobbat som engelsklärare. Han tog oss först till byn Huay Sen som vi tydligen var påväg till i måndags då vi gick samma väg, där stannade vi och åt lunch innan vi gick vidare till den andra byn. Den andra byn är den mest kända byn som man går till och heter Ban Na, precis innan vi kom fram så började regnet att ösa ner men temperaturen och luftfuktigheten gjorde att det inte var värt att ta på sig regnkläder. Vi gick snabbt igenom Ban Na för att hinna fram till Huay Bor som den tredje byn heter, det var även i denna byn som vi skulle sova. Vi blev inackorderade i en bungalow med rejält halmtak men väggarna var ganska ihåliga och på golvet låg en tunn madrass. Vi fick mat och drack ett par varma öl innan det blev dags att sova, alla barnen i byn hade filmkväll i huset där han som har guest houset bor. De har el dygnet runt med hjälp av en generator som får el från ån som går intill byn men för att ha tillräckligt med el för att starta tvn så var de tvungna att släcka alla lampor.
Vi vaknade, fick frukost och fick efter att vi tjatat på guiden se när en kvinna i byn tillverkade sprit av ris, hon lät oss smaka och det var starkt men smakade inte så illa. De flesta andra i byn jobbar på risfälten eller är ute och jagar mat, ekorrar och fåglar, medan barnen går i skolan så det var ganska tomt i byn.
Vi gick tillbaka till Muang Ngoi, på vägen stötte vi på en grupp med bufflar men efter lite skrik och rörelser från guiden så sprang de iväg. Vid 12 var vi tillbaka och tog en lugn eftermiddag, Annika har mått lite dåligt idag och vi var ganska missnöjda med guiden. Men det har varit kul att se hur Khmu-folket bor och lever. Imorgon åker vi tillbaka till Luang Prabang igen, det blir en heldag på floden vilket förhoppningsvis är bekvämare än att skumpa runt i en Sawngthaew på de dåliga vägarna.
Inför trekkingen
Klockan är 21:30 och lamporna har ännu inte slocknat, det skulle vara mörkt och tyst nu, inga dieselverk som snurrar. Det går bra att leva utan el, kylskåpen drivs på gas och maten tillagas över eld eller gas. Jag är faschinerad över att alla bostäder här har en jättestor parabol och en liten tv trots att de bara har el ett par timmar varje kväll.
Inatt hade jag en stor spindel i badrummet och i väggen mellan badrummet och sovrummet så bor det en mus eller liknande som sprang runt och försökte hålla mig vaken hela natten. Idag planerade vi att ta en lugn dag och vila oss, Annika och Lennart gick iväg innan frukost och bokade en två dagars trekking tur där vi besöker tre olika små byar varav vi kommer att sova i en av dem. Turen avgår imorgon kl 9. Vi fick vid frukosten reda på att det skall ligga lite grottor och en liten by ungefär 45 minuters promenad från där vi bor. Vi tänkte att det kunde vara lagom som uppvärmning inför morgondags tur och begav oss iväg, efter ca 30 minuter kom vi fram till en grotta och ingången till området, där fanns det skyltar till två olika byar, den ena 20 minuter bort och den andra 30.
Vi började följa ett gäng skolbarn som vi trodde skulle hem till byn som de bor i, vi gick genom skogen och sedan över ett stort risfält. Det var strålande sol och vattnet vi hade med oss började ta slut men vi hoppades hela tiden på att byn skulle ligga runt hörnet. När vi gått i nästan 1,5h till så visade det sig att barnen var iväg för att hämta ris och inte alls påväg till någon by. Vi vände om och när vi gått tillbaka över risfälten så mötte vi en engelskman och en spanjorska som vi stött på ett par gånger tidigare. De talade om att byn vi skulle till låg 20 minuter promenad bort över risfältet, men inte samma väg som vi hade gått.
Vi stannade på vägen hem till vid en liten restaurang utanför grottan där hönor, kycklingar och tuppar sprang runt borden. När vi hade beställt gick damen ut i trädgården och plockade grönsakerna som skulle vara i maten.
Väl hemma konstaterade vi att vi, framförallt jag, har lyckats bli solbrända och tog sedan en lugn kväll på verandan.
101010
När jag skriver detta bor vi i en bungalow i en jättemysig by en bit upp längs floden Nam Ou, det finns ingen bilväg hit och den enda riktiga gatan som finns är 200m sand och grus. El finns mellan klockan 18 och 21:00 då de många dieselverken runt om i byn startas och förutom dem är det enda som hörs alla syrsorna som sjunger. Vi tog oss hit med hjälp av TukTuk, Sangthaew(större modell av TukTuk) och båt och ungefär 9 timmar efter att vi startade och var vi efter en del strapatser äntligen framme i Muang Ngoi.
Vi började med att gå upp tidigt för att se munkarna i staden gå runt och tigga till sig mat från ortsbefolkningen, de flesta gåvorna bestod av ris. Efter en nudelsoppa för 4kr på morgonmarknaden till frukost så gick vi hem och packade innan vi tog oss med en TukTuk till busstationen som ligger en bit utanför Luang Prabang. Det visade sig att vi inte skulle åka buss utan vi blev manade att hoppa på en songwaai som skulle ta oss till Nong Khiaw. Längs med vägen så hoppade det hela tiden på och av lokalbefolkning som hade alla möjliga saker med sig från stan.
När vi kom fram till busshållplatsen i Nong Khiaw så skulle vi återigen byta färdmedel för att ta oss ner till hamnen där båten skulle gå. Efter lite lunch så hoppade vi på båten men bara efter ett par hundra meter stannade vi eftersom att kylaren till motorn inte verkade fungera. Föraren rusade bak i motorrummet och bara någon minut senare så var vi åter påväg.
Efter ungefär en timmas båtresa så bevittnade vi när en longtailbåt(liten eka) med 5 äldre personer kapsejsade och hamnade i vattnet, vi lyckades plocka upp tre av dem medan de andra två tillsammans med flotten forsatte neråt floden i de starka strömmarna. Hälften av passagerarna i våran båt fick hoppa ur och vi åkte ner för att lämna av de tre äldre herrarna som vi plockat upp ur vattnet. Lyckligtvis verkar alla inblandade ha klarat sig oskadda, lite osäkra är vi dock på en gris som enligt de andra engelsktalande skall ha varit med i båten.
Det har varit växlande regn, molnighet och sol under dagen. Men hela tiden över 30 grader. Det verkar finnas mer mygg här än i Luang Prabang så vi håller oss med långbyxor och långärmade tröjor på kvällen trots värmen.
Luang Prabang dag 2
Upp innan 8 för att gå ner till morgonmarknaden där de säljer allt från levande krabbor och höns till alla olika typer av grönsaker och frukter. Vi handlade lite frukt som vi kunde ha uner dagens utflykt sedan gick vi till guest houset och åt frukost. Efter frukosten bar det av till nationalmuseet där kungen bodde medan Laos var en monarki.
Vid 12 tog vi en Sangthaew(större modell av TukTuk) och åkte till vattenfallen Tat Kuang Si för att bada och utforska. Vi klättrade upp till vattenfallets topp som ligger 100 meter nästan rakt upp, där korsade vi vattenfallet för att sedan bege oss neråt igen. När vi kom ner hoppade vi snabbt i vattnet för att kyla ner oss, de hade även en lian där jag och de två andra killarna vi åkte med kastade oss ut. Stod man stilla i vattnet så kom fiskarna fram och började äta äta död hud från fötterna, precis som de gör hos Dr Fish, alldeles gratis. Sedan blev det lite mat innan vi begav oss tillbaka, kvällen har varit lugn då vi är trötta efter dagens klättrande.
Nu har vi även planerat de kommande dagarna lite bättre. vi kommer att gå upp vid 6 imorgon för att se munkarna vandra omkring och tigga mat. Sedan kommer vi att lämna Luang Prabang imorgon kl 9 för att åka buss till Nong Khiaw där vi byter till båt och tar oss till en avlägsen by som heter Muang Ngoi, dit går det inte att ta sig med bil. Därifrån ska vi sedan ut på lite trekking i djungeln ett par dagar. Antingen så sover vi i Muang Ngoi och beger oss ut på dagarna eller så kommer vi att sova i någon minoritetsby, det återstår att se.
Hör av mig när vi är tillbaka i civilisationen, framåt slutet på nästa vecka skulle jag tro.