Haha! Det kändes nästan som ett skämt när det kom in en buss på busstationen i Pakse i morse, innan bussen ens saktat in så sprang en kille ut, pekade på oss och ropade Hue!? Hue!? Hue!? Det har gått nästan exakt tre veckor sedan vi kom över gränsen från Thailand i nordväst, nu ska vi ut från Laos i sydost och ingen i landet har tidigare haft sånt tempo. Innan vi ens reagerat så var vi och våra väskor inpackade i bussen.
Bussen som ser ut att vara från 80-talet är full med Vietnameser med munskydd, den skulle ha AC vilket i det här landet betyder att man kör med öppna fönster och dörrar. Chaffören tutar så fort han ska köra om någon eller när det står kor, getter, grisar eller bufflar på vägen, vilket är ett par gånger per minut. Bussen såg full ut innan vi hoppade på men vi stannar ändå på vägen för att plocka upp passagerare som får sitta på små röda pallar i mittgången, det spelas inhemsk musik på hög volym som överröstar min iPod. Jag sitter bredvid en vietnamesisk kille som ser ut att vara 18, tyvärr kan han inte ett ord engelska vilket gör att det enda vi kommit fram till är alla vi båda ska till Huê. Nyss hoppade polisen på för att kolla igenom kartonger och väskor med oss västlänningar brydde de sig inte om.
Tyvärr blir min förstra träff med Vietnam en flopp, runt gränsen gjorde vi flertalet folk för att passagerarna skulle kunna växla pengar och när vi kom till gränsen så fick vi inte 30 dagars visum från ankomstdagen som vi blivit lovade i Vientiane, utan vi får 30 dagar från den dag som visumansökningen gjordes. Detta betyder att vi behöver lämna Vietnam senast 19 november istället för 26. Om det är vietnameserna vid gränsen eller tjejen på resebyrån i Laos som lurat oss vet jag inte. Så fort vi tog oss över gränsen så började det regna och vi blev sedan nästan kastade av bussen strax utanför Huê i regn och mörker. Den dåliga starten vände snabbt om när vi fick träffa lite vietnameser, efter att vi gått åt fel håll en stund så ringer en butiksägare en taxi åt oss, den riktigt trevliga chaffören körde oss till det guesthouset vi ville bo på, ringde upp dem och det kom ut en kille med paraply och bar in våra väskor. Tyvärr hade de bara ett trebäddsrum ledigt vilket gjorde att vi ville leta upp något annat, då kommer ägaren till hotellet mitt emot över och vill att vi ska titta på deras rum. Så för 10$(200 000Dong, 67SEK) så bor jag nu i ett riktigt fräscht rum med badkar, varmvatten med högt tryck, stor balkong, WiFi(som tyvärr bara fungerar på balkongen och trappuppgången), TV och AC, det finns dessutom pool.
Det märktes snabbt att Vietnam är mer utvecklat än Laos, på 200 meters gata finns det runt 20 uttagsautomater, så många har jag inte sett i hela Laos. Det finns riktigt stora hotell och vi hittade DMZ-bar som gör reklam för sitt halloweenfirande och försäljarna är betydligt mycket mer påstridiga.
Tag Archives: Pakse
Från Laos till Vietnam
Bolaven Plateau
En sak som jag har stört mig otroligt mycket på under dessa veckorna i Laos är deras användande av plastpåsar, eller av plast i allmänhet, allt är extra inpackat i plast. Det är nästan som att det är en statussymbol om de packar ner vad man än köper i en liten plastpåse eller plastar in korken på vattenflaskan, varje äpple är skyddat med plast, alla får plastpåsar på bussen som de inte använder utan bara slänger. Denna plast slängs sedan på marken då de inte har något fungerande system med papperskorgar och att de verkar tro att platsen bryts ner lika lätt som bananlöven som de använde förr. Tittar man längs vägen och längs floden så ligger det plast, till och med ute i en av de små byarna som vi besökte på trekkingen utanför Muang Ngoi lågt det plast överallt. Någon borde komma hit och tala om hur de ska hantera sitt skräp.
Idag, den 25 oktober, har vi varit på en riktigt bra guidad tur på Bolaven Plateau, vi har sett tre olika vattenfall både höga och breda, besökt två stycken minoritetsbyar, ett kaffeplantage, ett teplantage och kört igenom ett område med gummiträd. Det är riktigt intressant att se hur de bor i de olika byarna, att de kan bo som de gör, t ex så behöver alla hus av bambu byggas om var tioende år. Jag har varit dålig på att ha med mig pennor att ge till barnen i de olika byarna, så i den första byn vi besökte gav jag bort min vattenflaska till en liten flicka. Det är så härligt att se glädjen när de får någonting, det räcker med lite vatten. Vi har sett den första bombkratern under resan, överhuvudtaget så har vi sett lite av kriget och bomberna som drabbat landet förutom i Muang Ngoi där de stod uppställda runt om i byn. Jag åt något dåligt i morse så efter att vi kom hem från den guidade turen så har jag bara legat inne i sängen och laddat inför morgondagens bussresa till Huê i Vietnam.
Pakse dag 2
24 oktober 2010
Det är klarblå himmel och långt över 30 grader i skuggan men när man tittar på de som går runt på gatorna så skulle man kunna tro att det regnar. Alla har nämligen sina knep för att skydda sig mot solen, många går runt med paraply, en del med rishattar, andra bär omkring på en kartongbit eller lyfter upp jackan för att få skugga. De flesta har samtidigt en tjock långärmad tröja, jeans och skor när jag själv går runt i ett par flipflop, t-shirt och shorts.
Det som alla har pratat om den senaste veckan har nu ägt rum, det årliga båtracet Bun Nam. Som vi har förstått det så går det ut på att paddla sig fram på vattnet från startlinjen till mållinjen, ca 1km, det låter hur simpelt som helt. De olika byarna ställer upp med lag i olika klasser, någon klass är långa båtar med 30 personer och en annan är mindre båtar med 6 personer i besättningen. En person skriker ut order, några i besättningen sitter ner och paddlar och andra står upp, detta har vi inte riktigt förstått ännu då de som står upp paddlar väldigt tafatt och ser inte ut att tillföra något. Det visade sig också att ett av de lagen där samtliga i besättningen satt ner tog hem segern, något att tänka på för de andra lagen nästa år.
Eftersom att Laos är ett av världens 20 fattigaste länder så får de en hel del bistånd, både från andra länder och från organisationer. Här i Pakse är det ganska tydligt, det finns tre stycken broar som går över de två floderna som omringar staden, broarna heter Ryska bron, Japanska bron och Franska bron då de är byggda av dessa olika länder. Vi har flera gånger gått förbi en lekplats som är delfinansierad av franska ambassaden, i Luang Prabang ligger Lao-China friendship hospital. Vat Phu Champasak(världsarvet) restaureras av Indierna och i Muang Ngoi så har Rädda Barnen UK varit med och byggt skolan. FN, UNICEF, UNDP, WHO och andra organisationer syns lite här och var runt om i landet, många av de mindre broarna i landet är byggda av japanerna och vägarna av kineserna.
Pakse dag 1
Planerna ändras fort, igår kväll satte vi oss ner och tittade på varför vi skulle åka till Attapeu som vi pratat om, vi kom snabbt fram till att det inte fanns någon anledning till att åka dit. Vi är ute efter att besöka Bolaven Plateau som är ett område på hög höjd där det odlas kaffebönor, bor minoritetsfolk och finns ett par höga vattenfall. Attapeu ligger på Bolaven Plateau precis som ett par andra byar gör. Allt kristalliserades när vi kom till Pakse och besökte en resebyrå, de anordnar en resa där vi får uppleva Bolaven Plateau på en dag, den resan kommer vi att göra på måndag.
Samma resebyrå ordnar även bussresor över till Vietnam, vi har tidigare tittat på Danang eftersom att det ligger närmast Attapeu men om vi åker från Pakse så kommer troligtvis Hué att bli vår första destination i Vietnam. Vi kommer då att åka från Laos på tisdag,, då har vi varit i Laos i nästan precis tre veckor, om någon vill åka till Laos i början på 2011 så säg till, jag kan tänka mig att ta några dagar till i bland annat Vang Vieng och Luang Prabang.
Dagen har bestått av en del transport, från Don Det där vi varit i två dygn till Ban Nakasang med båt, sedan med minibuss från Ban Nakasang till Pakse. Eftersom att det är så mycket festligheter i Pakse så hörde vi på vägen att det kan vara svårt att få rum att bo i, vi gick till ett hotell som visade sig vara fullt sedan runt hörnet till ett annat som hade två rum kvar, på våning 3 med höga trappsteg och en AC som droppar vatten, tyvärr finns där inte WiFi så det får bli internetcafe igen. Vi kommer inte orka leta nytt boende så vi blir kvar här tre nätter, jag kommer att sova gott inatt.
Vi begav oss ut för att titta på buddisternas firande av den 23 oktober, munkarna tänder en massa facklor på en båt som de sedan tar sig på ner för floden, barnen kastar smällare samtidigt som det skickas iväg små ljus på floden och upp i luften. Imorgon är det dags för en stor båttävling som vi har hört talas om mycket den senaste veckan och alla verkar se fram emot den.
Har lyckats få min inloggning till internetbanken spärrad..
Don Det
Det är riktigt jobbigt att cykla på steniga, gropiga och leriga stigar utan växlar, vi har cyklat runt två mil från där vi bor på norra Don Det längst ner till sydvästa Don Khon och sedan sydöstra innan vi tog oss norr ut igen. Intill Don Khon så ligger sydostasiens största vattenfall som vi besökte innan vi cyklade vidare till platsen där man kan se delfiner, där började en gång järnvägen på öarna, kvar står ett rostigt japanskt lok. Dessa två öarna har en gång använts för att frakta varor förbi de vattenfallen och forsarna som omringar öarna. Vi åt lunch och jag fick en riktigt god rätt med grön curry(Zenita: Den smakade bättre än nr 4).
Dagen började med att vi tog hjälp av erfarenheter från sjukvårdsutbildningen i lumpen från någon gång kring 1960 då Lennart tog bort de två stygnen jag haft i ryggen sedan i söndags. Det gick smärtfritt utan några problem.
Här i Laos firar man att regnperioden är slut när det är fullmåne i oktober, detta inträffar imorgon vilket gör att det är stora fester runtom i landet. Vi pratade med han som vi hyr våra rum av och han berättade att den största tillställningen i södra Laos äger rum i Pakse vilket gör att vi kommer att bege oss dit imorgon. Hur vi kommer dit har vi ännu inte bestämt, men han erbjöd sig att vi skulle kunna åka med honom och hans vänner dit men vi får se.
Inlägget blir ganska tråkigt men jag har ingen riktig inspiration.
Champasak
I skrivande stund, den 20 oktober, har jag riktigt fin utsikt över mekongfloden från vårt guesthouse i Champasak.
Dagen har innehållit en hel del resande, först TukTuk till flygplatsen, sedan flyg från Vientiane till Pakse. Från flygplatsen i Pakse blev det minibuss för att komma till ”busstationen” som egentligen var morgonmarknaden därifrån en sangthaew sedan tog oss till vårt boende i Champasak. Efter lite lunch begav vi oss med en TukTuk till världsarvet Vat Phu, även kallat lilla Ankor Wat, jag skulle säga mini i jämförelse, där vi vandrade runt ett par timmar för att sedan ta samma TukTuk tillbaka.
Vi kunde ha brunnit upp när vi åkte sangthaewen då en av passagerarna var påväg att tända sin cigarett precis bredvid dieseldunken som en tant hade med sig.
Vid kl 18 så slocknade elen i byn men den kom tillbaka efter en timma, vi tog en promenad på den enda gatan men vände snabbt hem igen. Det enda här i närheten som är värt ett besök är Vat Phu. Imorgon åker vi minibuss och båt ner till 4000 islands och Don Det.
När jag och Rebecka satt och pratade med Steve som äger Aussie bar i Vang Vieng så berättade han för oss att en av hans anställda betalas av företaget som säljer ölen Tigerbeer och Namkhong. Han förklarade också att det är det som gör att hälften av alla barernas namnskyltar är likadana och gör reklam för Beerlao, de flesta små barerna hade utan detta inte haft råd med någon skylt alls.
Nu sitter vi på en ö som inte har WiFi utan bara internetcafé så nästa inlägg och bilder dröjer, kan inte skriva med dessa tangentbord..