Moln och regn stod på schemat på förmiddagen, det blev en lugn morgon, vid ett sprack det upp och vi sprang ner på stranden för att få lite sol. Planerande in kvällen med Moa som jobbar på Grabbarna Grus och när det återigen började regna så begav vi oss till rummet igen där vi spenderade tiden innan och efter middagen.
Jag har kollat lite på vart jag skall ta vägen när familjen åker hem i början på januari, det verkar som att Malaysia och Indonesien är ganska regnigt, främst i januari. Så Filipinerna är en möjlig destination samt Fiji och öarna där omkring. Egentligen skulle jag vilja ta en sväng förbi Vang Vieng för att göra om tubingen och sen även åka tillbaka till Vietnam och Kambodja för att ta del av det jag missat.
Vi klädde oss i badkläder denna kväll då vi visste att vi skulle hamna i havet när vi kom ner till Beach Partyt, så blev det också men vi började på GG med en förfest i lagom tempo. Riktigt rolig kväll även denna gången, varför blir det inte såhär bra i Sverige? Vi fick en sönderriven Håkans Bar t-shirt hängd över oss och vi dansade tills musiken stängdes av klockan 2. Det fanns möjlighet att hoppa brinnande hopprep men stod över det då det hela tiden var minst 5 jättefulla personer som sprang rakt in i repet och brände sig.
Tag Archives: resväg
Patong, Phuket dag 6
Från Ban Phe till Ko Samet
Att leta och hitta boende på Ko Samet för jul och nyår var inte riktigt som jag hade väntat mig, jag hade sett framför mig att allt skulle vara fullt eller att det finns lediga boenden överallt. Men det är har varit lite mitt emellan, de flesta ställerna har kollat i sina böcker, ja de använder böcker här och inte datorer, och konstaterat att de har ledigt boende vissa av nätterna som jag vill ha men inte alla. Andra har direkt sagt att det är fullt medan ett par har sagt att de har boende utan att titta någonstans. Kvalitén på boenderna varierar kraftigt liksom priset och det är inte alltid som priset och kvalitén på boendet går hand i hand vilket gör att det är enkelt att köpa grisen i säcken.
Direkt efter frukosten så gick jag ner till hamnen i Ban Phe för att ta en båt ut till Ko Samet. Väl på ön började jag vandra söderut för att hitta ett par av de boenden som jag har läst om, det visade sig att de antingen var fulla eller kostade alldeles för mycket. Tillslut hittade jag ett boende i min prisklass, dock med fläkt och kall dusch vilket gör att det är dyrt om man jämför med Ban Phe. Efter att ha hittat boende för natten så begav jag mig genast iväg för att leta efter boende för jul och nyår. Det tog mig 5 timmar inklusive lunch och massage att besöka runt 15 olika bungalowbyar så imorgon blir det en ny tur för att genomföra bokningen.
Eftersom att Thailands kung fyller år imorgon så behövde jag inte betala inträde till nationalparken, som Ko Samet är, även om det inte märks av.
Ikväll har jag efter att ha snyltat på någons trådlösa nätverk varit nere på stranden och ätit middag, jag fortsatte sedan till baren brevid där jag träffade ett gäng svenskar och blev kvar ett par timmar.
Jag kommer att stanna på Ko Samet tills på måndag då jag åter beger mig till Ban Phe för att leta efter boende där också nu när jag vet vad jag söker och vart jag ska söka. På tisdag beger jag mig till Bangkok för att vara där en natt och möta upp Mathias som kommer på onsdag morgon. Vi kommer då bege oss till Kanchanaburi för att titta på bron över floden Khwae(Kwai) och besöka tigertemplet. På torsdag åker vi tillbaka till Bangkok för att spendera två nätter där innan vi beger oss ner till Phuket och Ko Phi Phi den 11e för att spendera runt 10 dagar på stranden. Sedan blir det tillbaka igen till Bangkok för att möta upp mamma och pappa och sedan åka hit till Ko Samet igen för att fira jul och nyår. Sedan till Ban Phe några nätter innan det är dags för Bangkok igen. Där tar dock planeringen slut, någon som har föslag på vad jag ska hitta på efter den 7 januari?
Mekongdeltat dag 5
Jag har aldrig sett så mycket mygg som det var ute ikväll, vi fick vända i dörren när vi gick ut från hotellet för att ta på ett extra laget myggolja. Sen gick vi till en restaurang som hade en engelsk meny men de förstod inte vad vi ville ha när vi försökte beställa, det gjorde att vi gick till en annan restaurang med samma namn. Där var det ganska rörigt men vi lyckades tillslut beställa och då kom ösregnet, under ungefär en timma kom det hink efter hink med vatten från himlen. Men myggen försvann iallafall.
Jag hoppades kunna ha tid att skriva en massa på bussresan som vi hade idag, resan skulle ta 3 timmar men chaffören lyckades för första gången köra snabbare än beräknat på 2,5h. Vi kom till busstationen och alla drog i oss för att få med oss på sin buss, mycket skumma saker pågick men det är väl sånt man får räkna med när man närmar sig gränsen till Kambodja. Vi kom iaf ombord på en minibuss, jag hamnade bredvid konduktören som satt och rökte marijuana samtidigt som han försökte få fler att åka med genom att hänga sig ut genom fönstret och skrika. Chaffören körde riktigt bra men våghalsigt och det kändes många gånger som att han körde chickenrace mot andra minibussar och lastbilar mellan alla de mopeder som höll sig på vägen.
Vi kom fram, hittade ett boende och började direkt efter lunchen att titta på hur man tar sig härifrån. Det visar sig att det inte längre går några ”slowboats” direkt till Phnom Phen i Kambodja utan bara ”speedboats”, de långsamma resorna görs halvvägs med buss. Vi fick bokat en ”speedboat”resa och imorgon stiger vi upp tidigt igen för att ta båten över gränsen till Kambodja och vidare till huvudstaden Phnom Phen där vi ska spendera de kommande dagarna. Det visade sig nämligen att Kambodjas största högtid firas nu i helgen, det är en vattenfestival där runt 400 båtar tävlar mot varandra. Befolkningen i Phnom Phen ökar rejält så vi hoppas att det finns boende över till oss.
Nha Trang dag 3
Fantasifulla rubriker är överskattade.
Regn, regn, regn. Ett roligt sätt att inleda ett inlägg på. Det känns typiskt svenskt, alla pratar om vädret här nere just nu, hur länge det ska regna, hur mycket det ska regna och om det någon gång kommer att sluta regna. När vi va i Hue så skrämde de upp oss med att det va tyfoner påväg mot Nha Trang och när vi väl kom hit så undrade de hur vi kunde ha varit i Hue där det skulle ha varit tyfoner. Vietnamerserna verkar ha noll koll, precis som deras väderprognoser som alla säger olika. I månadsskiftet så slog en tyfon till mot Nha Trang vilket skapade förödelse i staden, det var vatten upp till midjan, delar av gångarna vid stranden flöt bort och igår höll de fortfarande på att tömma ett garage på vatten.
Efter gårdagens utgång och de senaste nätterna på tåg och med lite söm så drog jag ut på morgonen. Frukosten blev först kl 16, då satt Annika och Lennart redan på flygplanet till Saigon. Jag har hört mycket dåligt om Saigon, men jag skulle gärna vilja besöka det när jag ändå är i Vietnam så vi får se om jag åker vidare på onsdag eller om jag blir kvar här ett par dagar till. Det är riktigt skönt att inte behöva packa om väskan utan kunna ha sina sake utspridda över rummet.
Nattvakten börjar nog bli lite trött på mig. När jag i förrgår ramlade in klockan 4 hade han låst porten och låg och sov tugnt. Han öppnade tillslut snällt. När jag jag tillbaka vid kl 2 igår så sov han men hade lämnat posten öppen och idag hade han inte ens lagt sig innan jag har tillbaka. När ska stackaren få sova?
Om någon ska komma ner och hälsa på så skulle lite kaviar, knäckebröd och gott & blandat vara uppskattat. Och framåt jul även glögg och pepparkakor vilket jag hade kunnat införskaffa mig i Bangkok om det inte vore så att det öppnar under 2011.
Nattmopedisterna ska jag skriva om någon dag också, kanske kommer imorgon, orkar inte formulera mig just nu.
Avslutar med att säga Grattis brorsan och Jönköpings Södra IF till fortsatt spel i Superettan!
Kom på att jag inte skrivit någonting om vad som hänt idag. Efter ”frukosten” som även innehöll filmen Inception blev det en lugn stund hemma innan jag gick ut i regnet för att leta upp lite fest. Hela staden var död och det slutade med att jag blev bjuden på ett gäng shots innan jag gick hem och hamnade i sängen där jag nu ligger och skriver. God natt allesammans!
Hue
Good morning V-I-E-T-N-A-M! ville jag skrika ut i morse, istället gick jag ner och gratulerade morfar Lennart som fyller 74.
Under första veckan i Laos läste jag boken ”Välkommen till Paradiset, reportage om turistindustrin” av Jennie Dielemans. Eftersom att regnet öste ner på utsidan och det står en hel del om Vietnam, lite om Huê och DMZ i boken så valde jag att börja dagen med att läsa de sidorna igen, det blir en helt annan grej att läsa det när man väl är på plats. Man känner igen namnen på gatorn, barerna, hotellen och caféerna som tas upp i boken, samtidigt är det lite skrämmande och tråkigt att det har blivit såhär turistanpassat, men jag kan inte klaga, jag är ju en del av det. Efter att ha kollat väderprognosen för de kommande dagarna i Huê så gick vi iväg och bokade flygbiljetter till Hanoi där vädret skall vara betydligt bättre, dit beger vi oss tidigt imorgon bitti. Eftersom att vi sedan ska ta oss söderut i Vietnam så kommer vi att komma tillbaka hit till Huê.
Dagen slutade med att Lennart bjöd sina födelsedagsgäster på trerätters middag och vin innan det blev en avslutande drink på välkända DMZ-bar. Tack! När vi lämnade restaurangen så regnade det och jag hade inga regnkläder med mig så personalen tog fram ett paraply och ville följa mig till hotellet. Tidigare på dagen var vi runt och tittade på den gamla kejsarstaden som Huê var under 1800-talet, en hel del står kvar, men en del förstördes under indokina-kriget.
Från Laos till Vietnam
Haha! Det kändes nästan som ett skämt när det kom in en buss på busstationen i Pakse i morse, innan bussen ens saktat in så sprang en kille ut, pekade på oss och ropade Hue!? Hue!? Hue!? Det har gått nästan exakt tre veckor sedan vi kom över gränsen från Thailand i nordväst, nu ska vi ut från Laos i sydost och ingen i landet har tidigare haft sånt tempo. Innan vi ens reagerat så var vi och våra väskor inpackade i bussen.
Bussen som ser ut att vara från 80-talet är full med Vietnameser med munskydd, den skulle ha AC vilket i det här landet betyder att man kör med öppna fönster och dörrar. Chaffören tutar så fort han ska köra om någon eller när det står kor, getter, grisar eller bufflar på vägen, vilket är ett par gånger per minut. Bussen såg full ut innan vi hoppade på men vi stannar ändå på vägen för att plocka upp passagerare som får sitta på små röda pallar i mittgången, det spelas inhemsk musik på hög volym som överröstar min iPod. Jag sitter bredvid en vietnamesisk kille som ser ut att vara 18, tyvärr kan han inte ett ord engelska vilket gör att det enda vi kommit fram till är alla vi båda ska till Huê. Nyss hoppade polisen på för att kolla igenom kartonger och väskor med oss västlänningar brydde de sig inte om.
Tyvärr blir min förstra träff med Vietnam en flopp, runt gränsen gjorde vi flertalet folk för att passagerarna skulle kunna växla pengar och när vi kom till gränsen så fick vi inte 30 dagars visum från ankomstdagen som vi blivit lovade i Vientiane, utan vi får 30 dagar från den dag som visumansökningen gjordes. Detta betyder att vi behöver lämna Vietnam senast 19 november istället för 26. Om det är vietnameserna vid gränsen eller tjejen på resebyrån i Laos som lurat oss vet jag inte. Så fort vi tog oss över gränsen så började det regna och vi blev sedan nästan kastade av bussen strax utanför Huê i regn och mörker. Den dåliga starten vände snabbt om när vi fick träffa lite vietnameser, efter att vi gått åt fel håll en stund så ringer en butiksägare en taxi åt oss, den riktigt trevliga chaffören körde oss till det guesthouset vi ville bo på, ringde upp dem och det kom ut en kille med paraply och bar in våra väskor. Tyvärr hade de bara ett trebäddsrum ledigt vilket gjorde att vi ville leta upp något annat, då kommer ägaren till hotellet mitt emot över och vill att vi ska titta på deras rum. Så för 10$(200 000Dong, 67SEK) så bor jag nu i ett riktigt fräscht rum med badkar, varmvatten med högt tryck, stor balkong, WiFi(som tyvärr bara fungerar på balkongen och trappuppgången), TV och AC, det finns dessutom pool.
Det märktes snabbt att Vietnam är mer utvecklat än Laos, på 200 meters gata finns det runt 20 uttagsautomater, så många har jag inte sett i hela Laos. Det finns riktigt stora hotell och vi hittade DMZ-bar som gör reklam för sitt halloweenfirande och försäljarna är betydligt mycket mer påstridiga.
Bolaven Plateau
En sak som jag har stört mig otroligt mycket på under dessa veckorna i Laos är deras användande av plastpåsar, eller av plast i allmänhet, allt är extra inpackat i plast. Det är nästan som att det är en statussymbol om de packar ner vad man än köper i en liten plastpåse eller plastar in korken på vattenflaskan, varje äpple är skyddat med plast, alla får plastpåsar på bussen som de inte använder utan bara slänger. Denna plast slängs sedan på marken då de inte har något fungerande system med papperskorgar och att de verkar tro att platsen bryts ner lika lätt som bananlöven som de använde förr. Tittar man längs vägen och längs floden så ligger det plast, till och med ute i en av de små byarna som vi besökte på trekkingen utanför Muang Ngoi lågt det plast överallt. Någon borde komma hit och tala om hur de ska hantera sitt skräp.
Idag, den 25 oktober, har vi varit på en riktigt bra guidad tur på Bolaven Plateau, vi har sett tre olika vattenfall både höga och breda, besökt två stycken minoritetsbyar, ett kaffeplantage, ett teplantage och kört igenom ett område med gummiträd. Det är riktigt intressant att se hur de bor i de olika byarna, att de kan bo som de gör, t ex så behöver alla hus av bambu byggas om var tioende år. Jag har varit dålig på att ha med mig pennor att ge till barnen i de olika byarna, så i den första byn vi besökte gav jag bort min vattenflaska till en liten flicka. Det är så härligt att se glädjen när de får någonting, det räcker med lite vatten. Vi har sett den första bombkratern under resan, överhuvudtaget så har vi sett lite av kriget och bomberna som drabbat landet förutom i Muang Ngoi där de stod uppställda runt om i byn. Jag åt något dåligt i morse så efter att vi kom hem från den guidade turen så har jag bara legat inne i sängen och laddat inför morgondagens bussresa till Huê i Vietnam.
Pakse dag 1
Planerna ändras fort, igår kväll satte vi oss ner och tittade på varför vi skulle åka till Attapeu som vi pratat om, vi kom snabbt fram till att det inte fanns någon anledning till att åka dit. Vi är ute efter att besöka Bolaven Plateau som är ett område på hög höjd där det odlas kaffebönor, bor minoritetsfolk och finns ett par höga vattenfall. Attapeu ligger på Bolaven Plateau precis som ett par andra byar gör. Allt kristalliserades när vi kom till Pakse och besökte en resebyrå, de anordnar en resa där vi får uppleva Bolaven Plateau på en dag, den resan kommer vi att göra på måndag.
Samma resebyrå ordnar även bussresor över till Vietnam, vi har tidigare tittat på Danang eftersom att det ligger närmast Attapeu men om vi åker från Pakse så kommer troligtvis Hué att bli vår första destination i Vietnam. Vi kommer då att åka från Laos på tisdag,, då har vi varit i Laos i nästan precis tre veckor, om någon vill åka till Laos i början på 2011 så säg till, jag kan tänka mig att ta några dagar till i bland annat Vang Vieng och Luang Prabang.
Dagen har bestått av en del transport, från Don Det där vi varit i två dygn till Ban Nakasang med båt, sedan med minibuss från Ban Nakasang till Pakse. Eftersom att det är så mycket festligheter i Pakse så hörde vi på vägen att det kan vara svårt att få rum att bo i, vi gick till ett hotell som visade sig vara fullt sedan runt hörnet till ett annat som hade två rum kvar, på våning 3 med höga trappsteg och en AC som droppar vatten, tyvärr finns där inte WiFi så det får bli internetcafe igen. Vi kommer inte orka leta nytt boende så vi blir kvar här tre nätter, jag kommer att sova gott inatt.
Vi begav oss ut för att titta på buddisternas firande av den 23 oktober, munkarna tänder en massa facklor på en båt som de sedan tar sig på ner för floden, barnen kastar smällare samtidigt som det skickas iväg små ljus på floden och upp i luften. Imorgon är det dags för en stor båttävling som vi har hört talas om mycket den senaste veckan och alla verkar se fram emot den.
Har lyckats få min inloggning till internetbanken spärrad..
4000 islands
Ytterligare en dag med resor, vi har nu begett oss söderut till Don Det, en av de 4000 öarna som ligger längst söderut i Laos vid gränsen till Kambodja. Det blev TukTuk, ”färja”, minibuss och båt för att komma hit, bild på ”färjan” ser ni här under. Naturligt borde vara att vi fortsätter in i Kambodja då det är ett av våra resmål men vi kommer när vi åker härifrån att åka tillbaka norrut till Pakse för att sen åka till staden Attapeu som ligger österut mot Vietnam.
Don Det är en mysig ö i sig, gatorna består av väl tilltrampad sand, vattnet är vid den här tiden på året brunt och tyvärr finns det ingen strand där man kan ligga och koppla av, det finns nästan bara bungalows, restauranger, resebyråer och cykeluthyrare. Men det är annorlunda att komma hit mot resten av Laos, det är lite mer turister, lite mer pubar och mycket lugnare och tystare.
Jag känner mig ganska trött, har bott på 5 olika ställen de senaste 7 nätterna och åkt långa transporter 4 av de senaste 6 dagarna, så jag har legat inne det mesta av eftermiddagen. Annika och Lennart gick en sväng runt ön, 4km söderut och 4km tillbaka igen, imorgon planerar vi att hyra cyklar för att ta oss till grannön Don Khon som ligger söderom. Där finns sydostasiens största vattenfall och lite annat att titta på. Eftersom att vi är på sluttampen i Laos så känns det som att vi bara väntar ut överfärden till Vietnam, södra Laos har inte alls imponerat på mig, det är ganska platt, långt mellan det som är vettigt att besöka och tråkiga kommunikationer.
Imorgon ska jag egentligen ta bort mina stygn, men det verkar inte finnas någon form av sjukstuga här så det får troligtvis vänta om det inte finns något apotek som kan hjälpa mig. Jag har varken sett något apotek eller någon bankomat ännu, det senare är lite av ett problem då jag är så van vid att alltid kunna ta ut pengar eller betala med kort, får lära mig att ha tillräckligt med kontanter i fortsättningen.
Vad är tubing?
Idag har vi åkt ambulans, två gånger. Det är inte så farligt som det låter, vi var hos läkaren för att kolla så att Lennarts öga blivit bättre då synen fortfarande inte är helt okej. När vi skulle förflytta oss till ögonmottagningen så kom en ambulans och hämtade oss och körde oss till andra änden av sjukhuset. Läkaren kollade ögat, infektionen är borta men det får nog bli nya glasögon när han kommer tillbaka till Sverige. Efter besöket fick vi åka ambulans tillbaka till där vi startade för att kunna betala för besöket.
Mycket annat har inte hänt idag, vi har vandrat runt i Vientiane och tittat på tempel och deras triumfbåge. Flertalet gånger har ett par poliser tillsammans med ett par mörka bilar och ett par FN bilar kört förbi oss. Tydligen är det Helen Clark, Administratören för UNDP, hon är den tredje högst uppsatta inom FN och tidigare premiärminister på Nya Zeeland, som är på besök och skulle träffa premiärministern. Vi fick tillbaka våra pass idag med Vietnamesiska visum i så imorgon tar vi ett tidigt flyg ner till södra Laos där vi bland annat ska spendera några dagar bland de 4000 öarna innan vi beger oss till Danang i Vietnam 26e eller 28e Oktober. Hur det är med internet och annat där nere vet jag inte men jag återkommer när vi får internet. Eftersom att det inte hänt något mer så byter jag ämne.
Så, vad hände egentligen under tubingen och vad är tubing?
Tubing går ut på att man åker ner för en flod, å eller liknande i ett innerdäck från en lastbil. Detta har utvecklats och i Vang Vieng som egentligen bara är känt för sin tubing så åker man ungefär 2 km på floden som har runt 10 olika stopp med barer. Du kan åka rutschbana, spela lervolleyboll, leka öllekar eller åka ”swing” där du svingar dig ut i vattnet från en hög ställning i de olika barerna eller dricka drinkar ur ”buckets”, små hinkar. Jag ville testa på swingen, nästan alla andra gjorde det och tyckte att det var kul. Tjejen innan mig orkade inte hålla riktigt i handtaget så hon ramlade nästan rakt ner i vattnet. När jag svingade mig ut så lyckades jag släppa taget längst ut i änden vilket resulterade i att jag flög för långt och landade där det bara var runt två meter djupt. Som tur var böjde jag på benen och mina knän träffade botten på floden.
Jag tyckte inte att det var någon fara men en tjej som jobbar på ambulansen i något engelskspråkigt land hjälpte mig att tvätta såret. När jag sen lyckades halka på det hala trädäcket så slog jag ryggen i en stenmur, då tog den gamla laotiska tanten och tvättade det såret med LaoLao(riswhiskey) innan hon täckte det och sa åt mig att gå mellan barerna istället för att åka tube då vattnet innehåller så mycket bakterier. Så jag gick mellan barerna och bar med mig min ring och när vi kom till bar 6 så stod en TukTuk och väntade på oss eftersom att vi redan var sena tillbaka för att lämna tillbaka ringarna.