110415 Det var återigen dags att gå till terapeuten, ett sista besök, så jag steg upp förhållandevis tidigt och tog bussen dit. Efter besöket så gick jag och satte mig på Starbucks i väntan på min tid hos doktorn, även det sista besöket, ingen inflammation eller infektion är kvar men han är inte säker på att fingret kommer bli helt återställt men om det blir det så kan det ta 5 månader.
Lunchdags och jag tog bussen till ION Orchard där jag gick ner till fjärde våningen under marken för att komma till deras food court, gott även denna gången. Sedan tog jag MRT och buss ner till Marina Bay Sands som jag tänkte åka upp i men noterade att det var alldeles för dyrt så jag gick till den flytande fotbollsplanen och formel 1-banan. Jag tog sedan bussen från Raffles Hotell till Golden Mile Complex för att titta på busstiderna till Langkawi för imorgon. Bussen tillbaka till Bugis street där jag tittade på marknaden innan jag gick till elektronikköpcentumet Sim Lim. Jag hittade bland annat hörlurarna Plattan av det svenska företaget Urbanears, priserna va dock tyvärr samma som hemma på allt jag tittade på så det blev inget handlat. Sedan tog jag två bussar för att komma tillbaka till lägenheten, hela den här resan kostade totalt 15kr.
Jag bestämde mig för att ta bussen till Alor Setar imorgon kväll för att därifrån ta båten över till Langkawi. Jag åkte sedan buss, MRT och buss till östra delen av Singapore för att äta middag med Jossan och Malin samt några Singaporeaner. Vi åt och fick sedan en kort guidning med bil genom red light district här i Singapore innan jag blev avsläppt på MRT-stationen. Jag missade vagnen med 20 sekunder och fick ta nästa, när jag kom fram till busshållplatsen så var det 10 minuter kvar till sista bussen skulle gå, tyvärr har Singapore ingen riktig tidtabell så när tiden för sista bussen hade passerat 10 minuter så dök den upp.
Tag Archives: sjukhus
Singapore igen
Singapore dag 11
110401 Ny månad men återigen dags att åka till terapeuten för att göra lite sjukgymnastik, hon säger att det ser bättre och bättre ut för varje gång och ändrade även denna gången lite i mitt träningsschema. Jag gick till Starbucks för att vänta på mitt sjukhusbesök som skulle äga rum på eftermiddagen. Innan besöket fick jag även i mig lite lunch och hade gott om tid så jag tog mig en promenad till sjukhuset som inte låg så långt bort som jag hade räknat med.
Jag åkte hem och tog det lugnt medan Kia och barnen packade det sista då det på kvällen flög till Slovenien. Detta gjorde att jag nu är ensam i lägenheten och har fått möjligheten att stanna här tills mitt finger är bättre och jag inte behöver gå till läkaren och terapeuten.
Jag avslutade dagen med att titta på film, det blev två svenska klassiker, Repmånad och SOS-en segelsällskapsresa.
Singapore dag 9
110330 Det blev en lugn morgon där jag gick upp på terassen för att sola lite, 30 minuter gjorde mig lite röd så jag gick ner till poolen för att simma några längder, 300m blv det, jag har aldrig varit bra på att simma så det kändes positivt. Jag åkte ner för att träffa doktorn som ville se på mitt finger, det ser likadant ut som senast så han litar på terapeuten och vill se mig igen på fredag. Jag gick och satte mig på Starbucks för att fika, titta på folk och använda internet. Jag har läst på lite och överallt i Singapore finns det gratis trådlöst internet som man kan använda, långsamt och instabilt men det duger.
En sak jag har reagerat på det senaste, mest i indonesien är alla vakter vid övergångsställen och på parkeringar som har utrustats med en visselpipa som de använder alldeles för mycket i onödan. De känns som att de lever för att få vissla i sin visselpipa och gör det för att få uppmärksamhet även om de inte behöver göra det.
Jag fastnade på Starbucks och lämnade först när klockan blev 20, 4 timmar efter att jag satte mig ner. Det var riktigt kul att se hur staden förändrades när det blev mörkt, alla köpcentrum lyser på olika sätt och det blir ett helt annat liv. Jag åkte hem till Kia och barnen och åt lite middag innan det blev dags att sova.
Singapore dag 8
110329 Det blev en lugn morgon innan jag tog bussen ner till Orchard Rd där jag vandrade runt ett par timmar innan det var dags för nästa besök hos terapeuten. Hon sa att det såg mycket bättre ut, gav mig en ny skena som ska stretcha senan ytterligare och masserade för att försöka få bort svullnaden på fingret.
Hem igen för att gå ner till poolen för att simma lite, tror det kan vara bra för fingret att få lite motstånd, det blev dock mer lek med Freja än simning vilket var kul. Vi gick upp, åt middag och tittade på ytterligare lite Mr. Bean, jag såg sedan filmen ”Halva sanningen” och läste om utbildningar innan det blev dags för sängen.
Singapore dag 7
110328 Återigen måndag morgon, jag startade dagen med Svenskt tunnbröd och Kavli räkost innan Kia skjutsade ner mig till sjukhuset där hon bokat tid för att de återigen skulle titta på mitt finger. Doktorn börjar med att säga; ”det här ser riktigt illa ut, vi behöver nog operera”, men när jag inte håller med när han försöker ställa diagnos och säger att det borde göra ont här osv så skickar han mig istället till en terapeut.
Jag åkte hem för att äta lunch som blev en sallad med knäckebröd och kaviar vid sidan innan jag åkte ner för att träffa terepeuten. Hon såg inte lika illa på det som doktorn vilket kändes skönt men hon misstänker att senan som styr finger har gått av eller fastnat i såret. Hon gör lite övningar, ger mig en skena som ska stretcha senan och ett par övningar som ska göras för att få igång rörelsen.
Jag åkte hem igen och gjorde övningarna innan det blev dags för dagen svenska middag, Falukorv och makaroner, riktigt gott efter att jag mest ätit ris och kyckling i 6 månader. Vi tittade på Mr. Bean innan det blev läggdags för barnen och jag satte mig för att titta på den svenska filmen Varannan vecka.
Bandung dag 8
110318 Återigen dags för gröt till frukosten innan det blev dags för sjukhuset igen. Infektionen är borta men långfingret är fortfarande svullet vilket gjorde att jag fick lite mer piller som ska göra det bättre för att jag sedan ska komma tillbaka för en sista kontroll på måndag. Stygnen från pannan togs bort och jag fick en plåsterlapp att ha över helgen för att såren ska läka ihop snyggt, kommentaren från Dr. Raymond när han tog bort dem var dock inte så uppmuntrande; ”Wooooww, scar is ugly”. De hade även fått svar från odlingen av bakterien och det visade sig att det var ”Streptococcus Pyrenus” så jag fick rätt antibiotika i måndags.
Abul har många bollar i luften, en av dem är att han varje fredag är med i en TV-show, dit åkte vi efter lunch för att han skulle spela in två avsnitt. Det verkar ha gått bra även om det tog längre tid än väntat men vi tog oss efteråt med buss till Abuls föräldrar utanför staden Garut två timmar från Bandung. Hans föräldrar pratar tyvärr inte engelska men vi åt middag som Abuls mamma lagat och såg sedan på film.
Bandung dag 4
110314 Måndag morgon, handen kändes sämre igen och Abul hade åkt till jobbet. Jag begav mig till sjukhuset för att få handen kontrollerad och efter en eller två timmars väntande, utlänningar går inte före i kön här, så fick jag tillslut se samma läkare som i fredags. Hon blev ganska chockad när hon såg att handen var större än i fredags och gick direkt för att kolla om Dr. Raymond som är någon specialdoktor var ledig. Han höll på med en operation och jag fick därför frågan om jag kunde vänta två timmar och något annat val hade jag väl inte direkt.
Jag gick och åt brunch då jag inte ätit någon frukost tidigare på morgonen, det var den sämsta maten jag ätit i Indonesien och allt kändes sämre. Klockan blev 14 och jag var tillbaka på sjukhuset, Dr. Raymond började med att dra i min hand vilket överskred min smärtgräns. Han skickade mig till röntgen för att se så att inget var brutet eftersom att det var så svullet men så var inte fallet. Jag kom tillbaka och han tog bort stygnen medan det vällde ut var ur såret, riktigt infekterat sår visade det sig att det var. Jag fick lite olika piller och Dr. Raymond tog ett prov som han skickade iväg till labratoriet för att se vilken typ av bakterie det är.
På eftermiddagen och kvällen tog Abul mig på en ny tur runt Bandung där vi tittade till den absoluta mitten av Bandung, en marknadsdel och ett par köpcentrum.
Jag får förresten stanna hos Abul tills min hand har blivit bra vilket känns skönt för då kan jag gå tillbaka till samma sjukhus för att kolla till handen.
Till Bandung
110311 Jag vaknade 10:45 och kontrollerade när mitt flyg från Pontianak till Jakarta skulle gå och insåg att det bara var en timma kvar. Jag fick panik och packade snabbt min väska och sprang ner till receptionen och bad de ringa efter en taxi, det tog lång tid innan taxin dök upp och jag gav upp hoppet om att hinna med mitt flyg. När jag åkt en stund i taxin så såg jag att hans klocka bara var 10:30 medan min visade 11:30, chaffören kunde ingen engelska så jag pekade på hans klockan och sa ”Indonesia” och pekade på min och sa ”Malaysia”, han bara nickade och log medan jag insåg att jag helt och hållet missat att ställa om tiden.
Jag kom fram till flygplatsen och kontrollerade en extra gång tiden innan jag gick och checkade in innan jag åt frukost som jag inte hunnit med i alla stress. Under flyget kände jag att min hand började värka och tänkte att det berodde på trycket i kabinen och lät det vara fram till kvällen. Jag letade på Jakartas flygplats efter en buss som kunde ta mig till Bandung där Abul, som jag träffade i Filippinerna och sedan umgicks med i Kota Kinabalu, bor och där jag ska spendera helgen. Då det var riktigt seg trafik i Bandung, en stad med 4 miljoner invånare, så tog bussresan lång tid samtidigt som jag försökte få kontakt med Abul utan resultat. När bussen kom fram lånade jag en telefon på busshållplatsen och ringde Abul som inte hade fått de 8 sms jag skickat och inte heller fått några telefonsamtal från mig. Han kom och hämtade mig på busshållplatsen efter att ha kört igenom den tröga trafiken med sin motorcykel, vårt transportmedel för de kommande dagarna, och tog oss till hans boende.
Det regnade så vi höll oss i närheten av Abuls boende för att äta middag och gå i köpcentrum. Handen blev inte bättre så vi begav oss senare till sjukhuset som ligger i närheten av hans boende för att få det kontrollerat, det gick väldigt fort och jag fick lite antibiotika mot infektionen och jag fick gå hem och sova.
Kuching dag 6
110309 Sista dagen i Kuching blev en händelserik dag på flera sätt, både Sital och Anders åkte ifrån guesthouset så det återstod bara jag och Patrick. Vi kände att vi behövde göra något då vi sett väldigt mycket film de senaste dagarna så vi begav oss till ett museum i Kuching för att se lite av traditionen. Jag växlade sedan bort mina filippinska pengar som jag inte längre behöver och skaffade mig lite indonesiska inför morgondagens bussresa och jag köpte lite sovenirer.
Eftermiddagen blev lugn men på kvällen blev det en spontan utgång som jag i efterhand gärna hade stått över, jag, Patrick och två malaysier från guesthouset gick tillsammans med Chris till en bar i närheten. Vi tog en öl innan Chris behövde gå tillbaka och titta till guesthouset och vi andra tog bilen till en krog. Det hela slutade med att jag slog i huvudet och skar mig i handen och vi fick ta oss till sjukhuset i Kuching för omplåstring. Det blev sju stygn i pannan och två i handen, allt för 50 Ringit(ca 100SEK) och innan vi var tillbaka på guesthouset var klockan 05:00. Doktorn var rolig men kunde ganska lite engelska men jag kommer sent glömma hans kommentar; I can see your muscles, när han tittade på mitt sår i pannan.
Tubing
Happy pancake, happy pizza eller happy shake, välj själv vad du vill ha. Själv sitter jag med en påse chips och en CocaCola efter dagens äventyr.
Jag hade bestämt mig får att köra lite Tubing även om vädret var ganska dåligt och jag inte hade så mycket energi. Vid 13 gick jag och hämtade min ring, inte ens en timma senare träffade jag botten på floden med båda mina knän. Jag lyckades senare även slå i min rygg i en mur vilket resulterad i ett besök på sjukhuset. Från sjukhuset kom jag ut efter 15 minuter med två stygn, diclofenac, antibiotika och 320kr fattigare. Däremot är mitt högerknä väldigt svullet så jag kanske behöver göra ett nytt besök.
Jag träffade ett härligt gäng bestående av Cammy, Jenny och James från USA, dessa hängde jag med genom tubingen, eller så länge vi höll på, vi kom till bar nr 5 när klockan var 18 och ringarna skulle vara tillbakalämnade och jag begav mig till sjukhuset. Även om de inte kommer att läsa detta så vill jag tacka de tre ovan nämda för hjälpen med mina knän och rygg. Jag vill även tacka tjejen som till vardags jobbar som ambulansförare någonstans i världen och tvättade mina knän. Sen vill jag tacka laotiskan som tvättade mitt sår i ryggen med LaoLao och alla andra som brydde sig.