-Hello! How are you?
-Fine.
-Are you from Sweden?
-Yes, how do you know?
-Your hair, everyone from Sweden have short hair.
Mopedförarna har som jag skrev igår full koll, detta va en del av en konversation tidigare idag.
Jag har köpt mig ett headset så nu fungerar Skype, så om någon mot förmodan skulle vilja prata med mig så lägg till marcuseteus.
Eftersom att jag skriver detta inlägg två dagar senare så har mycket som hänt glömts av och blandats ihop med de andra dagarna här i Nha Trang men något ska jag kunna få ihop.
Precis när jag skulle gå hem från sista klubben så möter jag i dörren Jenny som jag träffade i Vang Vieng och hjälpte mig när jag slog i knäna och ryggen. Jag trodde aldrig att jag skulle träffa henne och cammy igen och blev så glad att jag glömde allt och alla, lyckades få hennes uppgifter innan det var dags för den stående nattbaguetten.
Tidigare på kvällen startade vi med några parti ölspel på en liten pub, vi var 8 personer med olika nationaliteter och personalen fick helatiden springa och hämta nya öl. Det var dessutom Happy Hour så varje öl kostade ca 3kr. Vi begav oss sedan vidare och besökte ett par andra barer innan jag vid kl 4 somnade.
Tag Archives: Vang Vieng
Nha Trang dag 5
Laos sammanfattning
Nu när vi har lämnat Laos så vill jag sammanfatta min bild av landet i ett eget inlägg, alla tidigare inlägg har varit enskilda dagar men detta får tre veckor. Jag har trivts riktigt bra i Laos, jag kan bara rekomendera de som funderar på att åka hit att göra det. Det är inte så mycket festande(förutom Vang Vieng) men det finns oerhört mycket att se och uppleva, människorna är underbara och riktigt snälla, de försöker att lösa allt åt en även om de ofast har lite svårt med engelskan. Jag ska försöka samla ihop mina favoriter i detta inlägget, Laos har satt en hel del spår, både i hjärnan, hjärtat och fysiskt.
Jag kommer aldrig att glömma alla de små barnen som håller sin mammas hand och tittar på oss som om vi skulle vara utomjordingar. Barnens blickar när de får pennor eller vatten och de ledsamma blickarna på de barn som vi inte lyckats ge någonting till. De flesta verkar gå i skolor vilket är glädjande även om kvalitén varierar kraftigt från små skjul utan väggar till ordentliga byggnader i betong.
Alla de höga och gröna bergen i norr som börjar i floderna, där vi sakta glidit fram i olika rangliga typer av båtar, och slutar uppe bland molnen. Atmosfären och den lugna stämningen som finns framförallt Luang Prabang men även Don Det och Muang Ngoi, eller egentligen i hela landet.
Även om det är ett ganska vagt minne av olika anledningar så kommer jag självklart att minnas Vang Vieng, en dag med Tubing satte spår både psykiskt och fysiskt.
De människorna jag har mött, både backpackers och laoiter, kvinnan som lagade riktigt god mat i Luang Prabang, Pablo och Gilbert som vi badade i vattenfallet utanför Luang Prabang med som jag har lite mailkontakt med. Cammy, Jenny, James och de andra som var med och hjälpte mig i Vang Vieng, den skrattande mannen som hade guesthouset i Champasak. Jeanette som vi träffade så fort vi kom in i Laos och sedan tillbringade två dagar på mekongfloden med, henne träffade vi igen på Don Det. Alla olika Buddhor som vi sett i olika formen runt om i landet och alla orangeklädda munkarna.
Av alla de intryck som jag fått de senaste tre veckorna så är det jag kommer att minnas mest från Laos är alla barn och vuxna som säger ”Sabaai Dii” med ett stort leende och som skiner upp som solar när man svarar med ”Sabaai Dii” och ett leende 
Champasak
I skrivande stund, den 20 oktober, har jag riktigt fin utsikt över mekongfloden från vårt guesthouse i Champasak.
Dagen har innehållit en hel del resande, först TukTuk till flygplatsen, sedan flyg från Vientiane till Pakse. Från flygplatsen i Pakse blev det minibuss för att komma till ”busstationen” som egentligen var morgonmarknaden därifrån en sangthaew sedan tog oss till vårt boende i Champasak. Efter lite lunch begav vi oss med en TukTuk till världsarvet Vat Phu, även kallat lilla Ankor Wat, jag skulle säga mini i jämförelse, där vi vandrade runt ett par timmar för att sedan ta samma TukTuk tillbaka.
Vi kunde ha brunnit upp när vi åkte sangthaewen då en av passagerarna var påväg att tända sin cigarett precis bredvid dieseldunken som en tant hade med sig.
Vid kl 18 så slocknade elen i byn men den kom tillbaka efter en timma, vi tog en promenad på den enda gatan men vände snabbt hem igen. Det enda här i närheten som är värt ett besök är Vat Phu. Imorgon åker vi minibuss och båt ner till 4000 islands och Don Det.
När jag och Rebecka satt och pratade med Steve som äger Aussie bar i Vang Vieng så berättade han för oss att en av hans anställda betalas av företaget som säljer ölen Tigerbeer och Namkhong. Han förklarade också att det är det som gör att hälften av alla barernas namnskyltar är likadana och gör reklam för Beerlao, de flesta små barerna hade utan detta inte haft råd med någon skylt alls.
Nu sitter vi på en ö som inte har WiFi utan bara internetcafé så nästa inlägg och bilder dröjer, kan inte skriva med dessa tangentbord..
Vad är tubing?
Idag har vi åkt ambulans, två gånger. Det är inte så farligt som det låter, vi var hos läkaren för att kolla så att Lennarts öga blivit bättre då synen fortfarande inte är helt okej. När vi skulle förflytta oss till ögonmottagningen så kom en ambulans och hämtade oss och körde oss till andra änden av sjukhuset. Läkaren kollade ögat, infektionen är borta men det får nog bli nya glasögon när han kommer tillbaka till Sverige. Efter besöket fick vi åka ambulans tillbaka till där vi startade för att kunna betala för besöket.
Mycket annat har inte hänt idag, vi har vandrat runt i Vientiane och tittat på tempel och deras triumfbåge. Flertalet gånger har ett par poliser tillsammans med ett par mörka bilar och ett par FN bilar kört förbi oss. Tydligen är det Helen Clark, Administratören för UNDP, hon är den tredje högst uppsatta inom FN och tidigare premiärminister på Nya Zeeland, som är på besök och skulle träffa premiärministern. Vi fick tillbaka våra pass idag med Vietnamesiska visum i så imorgon tar vi ett tidigt flyg ner till södra Laos där vi bland annat ska spendera några dagar bland de 4000 öarna innan vi beger oss till Danang i Vietnam 26e eller 28e Oktober. Hur det är med internet och annat där nere vet jag inte men jag återkommer när vi får internet. Eftersom att det inte hänt något mer så byter jag ämne.
Så, vad hände egentligen under tubingen och vad är tubing?
Tubing går ut på att man åker ner för en flod, å eller liknande i ett innerdäck från en lastbil. Detta har utvecklats och i Vang Vieng som egentligen bara är känt för sin tubing så åker man ungefär 2 km på floden som har runt 10 olika stopp med barer. Du kan åka rutschbana, spela lervolleyboll, leka öllekar eller åka ”swing” där du svingar dig ut i vattnet från en hög ställning i de olika barerna eller dricka drinkar ur ”buckets”, små hinkar. Jag ville testa på swingen, nästan alla andra gjorde det och tyckte att det var kul. Tjejen innan mig orkade inte hålla riktigt i handtaget så hon ramlade nästan rakt ner i vattnet. När jag svingade mig ut så lyckades jag släppa taget längst ut i änden vilket resulterade i att jag flög för långt och landade där det bara var runt två meter djupt. Som tur var böjde jag på benen och mina knän träffade botten på floden.
Jag tyckte inte att det var någon fara men en tjej som jobbar på ambulansen i något engelskspråkigt land hjälpte mig att tvätta såret. När jag sen lyckades halka på det hala trädäcket så slog jag ryggen i en stenmur, då tog den gamla laotiska tanten och tvättade det såret med LaoLao(riswhiskey) innan hon täckte det och sa åt mig att gå mellan barerna istället för att åka tube då vattnet innehåller så mycket bakterier. Så jag gick mellan barerna och bar med mig min ring och när vi kom till bar 6 så stod en TukTuk och väntade på oss eftersom att vi redan var sena tillbaka för att lämna tillbaka ringarna.
18 oktober 2010
Vägarna i Laos är under all kritik, jag hörde om det innan jag åkte hit med trodde inte att det skulle vara såhär dåligt. Vägen mellan Laos två största städer är till hälften serpentinvägar uppe i bergen, här är kvalitén på vägen bra. När man kommer ner från bergen och kör runt bland byarna så är det inte många meter mellan hålorna. Och när man ser invånarna laga vägarna så är det med mackadamm och tjära.
Det är den 18 oktober, klockan är halv 11 och jag sitter i en Hyundai van påväg från Vang Vieng till Vientiane, vanen har plats för 11 men vi är bara 6 personer vilket gör att jag kan sträcka ut mina ömma ben. Chaffören kör snabbt för att vara på så dålig väg och emellanåt hugger det till i ryggen av hålorna i vägen. Det är fortfarande mulet men än har det inte kommit något regn vilket är skönt eftersom att min väska ligger på taket.
Över 266 miljoner bomber släpptes över Laos av de amerikanska flygplanen under vietnamkriget, kallas för Laos Secret War för att hindra att vietnameserna flydde över Laos som var ett neutralt land. Detta betyder att Laos är det mest bombade landet i världen per capita, i snitt släpptes det mellan 1964 och 1973 ett lass med B-52 var 8e minut. 80 miljoner av dessa bomber detonerade aldrig, 500 000(0,55%) av dessa har man hittat resten ligger fortfarande kvar odetonerade ute i landet.
Nu är klockan 21, vi bor på det dyraste boendet hittills men det är fräscht, frukost ingår och det finns trådlöst nätverk. Vi har idag lämnat in våra pass för att till imorgon få ut visum till Vietnam. Vi har vandrat runt i Vientiane som inte har något speciellt att erbjuda för oss turister. Vi har planerat de kommande dagarna och imorgon kväll kommer jag om mina ben och min rygg mår okej att sätta mig på en nattbuss som tar 10 timmar ner till Pakse i södra Laos. Annika och Lennart kommer att ta ett flyg som går tidigt morgonen efter vilket gör att vi är framme vid ungefär samma tidpunkt.
Tubing
Happy pancake, happy pizza eller happy shake, välj själv vad du vill ha. Själv sitter jag med en påse chips och en CocaCola efter dagens äventyr.
Jag hade bestämt mig får att köra lite Tubing även om vädret var ganska dåligt och jag inte hade så mycket energi. Vid 13 gick jag och hämtade min ring, inte ens en timma senare träffade jag botten på floden med båda mina knän. Jag lyckades senare även slå i min rygg i en mur vilket resulterad i ett besök på sjukhuset. Från sjukhuset kom jag ut efter 15 minuter med två stygn, diclofenac, antibiotika och 320kr fattigare. Däremot är mitt högerknä väldigt svullet så jag kanske behöver göra ett nytt besök.
Jag träffade ett härligt gäng bestående av Cammy, Jenny och James från USA, dessa hängde jag med genom tubingen, eller så länge vi höll på, vi kom till bar nr 5 när klockan var 18 och ringarna skulle vara tillbakalämnade och jag begav mig till sjukhuset. Även om de inte kommer att läsa detta så vill jag tacka de tre ovan nämda för hjälpen med mina knän och rygg. Jag vill även tacka tjejen som till vardags jobbar som ambulansförare någonstans i världen och tvättade mina knän. Sen vill jag tacka laotiskan som tvättade mitt sår i ryggen med LaoLao och alla andra som brydde sig.
Vang Vieng
Precis i tid anlände jag med min TukTuk till busstationen i Luang Prabang, jag fick den sista platsen och bussen gick 10 minuter senare. Jag hamnade bredvid en riktigt trevlig irlänska (finns det någon från Irland som inte är trevlig?) som bor i australien, hon reser runt i Laos för andra gången, hon var påväg till Vientiane för att sedan åka söderut till de 4000 öarna. Resan tog lite mer än 6 timmar inklusive ett stopp för mat(som ingick), första 4 timmarna bestod av serpentinvägar upp och ner för bergen medan resten bestod av håliga vägar men hyfsat platt.
Det är stor kontrast mellan städerna/byarna här i Laos, allt från sjulen ute i skogen till det mer civiliserade i Luang Prabang och här i Vang Vieng. Här säljer alla butiker surfershorts och flip-flop, barerna/restaurangerna har namn som Aussie bar och Babylon bar, dessa varieras med utflyktsarrangörer och massörer.
Nästan alla de personer som jag har mött hittills har inte bott i sitt hemland, jag mötte Jeanette från Tyskland som bor på Nya Zeeland, jag mötte irlänskan på bussen som bor i Australien och ikväll har jag pratat med Rebecka från Nya Zeeland som bor i Thailand. Jag har haft en bra kväll, började ganska ensamt men när jag ätit började jag prata med Rebecka och hennes mamma och vi satte oss och spelade kort. När hennes mamma lämnade satt vi och pratade med Steve(ägaren till Aussie bar) ett tag fram tills dess att baren stängde vid 23. Imorgon är det Tubing som gäller! Men kan det inte sluta regna?
Eftersom att jag jobbar i domän- och hemsidebranschen så har jag noterat att väldigt många ställen har egna hemsidor med .la-adresser, men varför använder de sig av hotmail.com och gmail.com e-postadresser? I Sverige känns det oseriöst, här är det nästan en regel.